Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1867, sida 3

NV FRIKRSSRK IE IEESENUSERLESE taga hennes plats hos Marianne, skyndade hon ned till för maket, der hon visste, att man vanligtvis kunde tinna honom vid en mycket sednare timme än den nuvarande. Det var ingen tid till tvekan. Hennes farhågor och bekymmer framställdes genast för honom. Hennes farhågor hade han icke mod, icke tillförsigt att försöka bortjaga, han lyssnade till dem 1 tyst förtviflan, men hennes bekymmer skingrades genast, ty med den största beredvill Ilighet erbjöd han sig sjelf att hemta mrs Dashwood. F linor gjorde intet motstånd, som icke lätt öfvervanns. Hon tackade i få, men hjertliga ord, och under det han skyndade att skicka sin betjent med ett bud till mr Harris och beställning af posthästar, skref hon några rader till sin mor. Trösten att i detta ögonblick ega en sådan vän som öfverste Brandon — ett sådant sällskap till sin mor — hur tacksam ndes den ej! ett sällskap, hv omdöme kunde leda, hvars bistånd måste understödja och hvars cap kunde trösta henne! Så vida fö öfver ett sådant budskap kunde minskas för henne, skulle hans närvaro och bistånd minska den. Han, hvad han än måtte känna, handlade dock med hela bestämdheten hos ett ansadt sinne, g gjorde hvarje nödvändig anordning med den yttersta skyndsamhet och beräåknade mec noggr annhet tiden, då Elinor kunde vänta hans återkomst. Icke ett sonblick förlorades med uppskof af nåt ol Hästarne kommo tillochmed förr n de voro väntade, och öfversten skynde i vagnen, cudast tryckande Elinors hand med en allvarlig blick och några ord, yttrade för lågt för att nå hennes öra.