Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1867, sida 3

täcket, på flera ställen uppviket vid sidorna a j Till venster synes Vara och Naum: örsamlingars numera förenade vackra kyrka. EI 25 fot hög bank passerades nu och tåget förde os: öfver raviner och genom bergshöjder, deriblane Mureberg, med en nedsprängning af 30 fot. Dei var här i trakten, som jernvägsarbetarne vid genomgräfning af en gammal potatiskällare funne under källarens golf ett från äldre tider undangömdt menniskoskelett, som traditionen förmäler tillhört en för många år sedan försvunnen vestgötehandlande. Den hemska mördarehistorien, som ännu lefver på slättbons läppar, hinner jag ej nu berätta. Vi passerade Örums jernbro och det pilsnabba tåget stannade vid Vedum. Vi blefvo hä i tillfälle betrakta så utsom invändigt en af dessa småtrefliga vaktstugor, hvilka utefter hela linien pryda det stora företaget. Allt nätt och ordnadt utomkring, erbjuda dessa små hus ett ganska beqvämt inre Ett snyggt tapetseradt rum med sitt lilla nätta kök med skafferi, källare och vind, sin kla men snygga möblering samt sina nöjda och lyckliga invånare, utgöra liksom en verld för sig i miniatyr, men icke dess mindre en lycklig verld. Omkring dessa små hem komma planteringar att utföras, såväl som omkring alla stationshusen, blott tiden så medgifver. Med ökad fart af ända till 4 mil i timmen flyger vårt tåg för att upphinna stambanan genom tlera svåra bergsprängningar. Vi se den vackra Bitterna kyrka till höger och ila med vindens hastighet hän öfver Eljareds mosse och den så kallade Hackebergsskogen samt en del af de åödsliga svältorna och öfver Nåssan på en jernbro, som fordrar sin särskilda beskrifning. Medan det från an var fråga om att bygga denna bro af bör trä, öfverkom jernvägsstyrelsen ett parti från s bottnen utanför Uddevalla uppfiskade grofva räls för ett rampris. Att söka använda dem blef nu den snillrike jernvägsbyggaren major Adelskölds uppgift, och en vacker dag sände öfveringeniören till ingeniör Danielsson en ritning, hvarefter nämnde bro skulle byggas af den sålunda inköpta rälsen. Den hvilar på pelare, som äro sammansatta af 2:ne uppstående räls med en jernskitva emellan C ir alldeles utmärkt sin oerhörda belastning vid öfvergående gruståg. Man har här vunnit allt: styrka, prydlighet, ett ovanligt billigt pris och framförallt tid. IIär och der uppstigande rökpelare betecknade att vi nu voro framme vid des nationsorten, och ståtligt korsade vårt tåg stambanan och rullade in till stationshuset, efter er 312 till 4 timmars lycklig färd under det angenämaste väder. Trasikchefen grefve Taube var tåget till möte och de artiga virdarne, som här inäntade landshöfdingen grefve Sparres ankomst med snälltåget från Stockholm, för att gemensamt med honom göra färden till rikets andra stad, inbjödo här i stationshuset några af passagerarne till en enkel men högtidlig skål för Uddevalla-Wenersborg-läerrljunga-banans första direkta snälltåg. Verkställande direktören tolkade på ett värdigt tt de svårigheter, som varit att bekämpa, de opåräknade hinder man haft att öfvervinna och huru major Adelsköld, åt hvilken han egnade skålen, med sitt snille och outtröttliga nit lyckligen vunnit sitt mål. Skålen besvarades af major A., som förklarade, att utan verkställande direktörens enersiska kraft och aldrig hvilande omtanka för detta irbete, hade man måhända ännu icke haft att ädja sig åt den kliga färden. Skålar tömdes sedermera för grefve Taube, för jernvägen och för själen i företaget, den snart anländande grefven och andshöfdingen. Men Stockholms-snålltåget. som i nu rusade in på bangården, manade till uppbrott, och sedan några ord vexlats med den anlände grefven, upptog en af stambanans eleganta kupter den ulländade fyrväpplingen för det stora företaget: undator, öfveringeniören, verkställande direktören och trasikchefen, och med ilande fart bar det af ned dem mot söder — ref. mot norr. Au reroir.