Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1867, sida 3

gossar på den andra sidan. Skoltimmen var nyss slutad, skrifoch låseböcker hopslagna. Man ställde framför hvart och ett af barnen en tallrik med ett stycke oxkött, kokt potates och en kopp the. Man kan knappt göra sig en föreställning om det uttryck af outsäglig lycksalighet, som under måltiden lifvade alla de ungas anleten. IIVilket elände och hvilka försakelser stodo icke der att läsa! Under middagen kommo unga, tjusande ladies för att se om dessa barn, småle mot dem, smeka dent och, fastän det är förbjudet, med den elegant behandskade handen i smyg stoppa i deras fickor någon leksak och ett mynt, som efter Lördagens måltid kan försäkra dem om äfven en på Söndagen. Som man lätt kan tänka sig, var måltiden med den goda aptit, som utmärkte de små, snart förbi, hvarefter den afslöts med en bön och folksången: God save the Quecen, som af hela församlingen sjöngs unisont. Begrafningar i New-Orleans försiggå på grund af jordmånens fuktiga beskaffenhet, åtminstone hvad de mera bemedlade klasserna vidkommer, så godt som aldrig under, utan ofvan jord. På kyrkogårdarne har man uppfört långa rader låga murstensbyggningar, indelade i småkamrar, till formen såsom ovala ugnar, med våningsvis anbringade öppningar, igenom hvilka likkistorna inskjutas, hvarefter öppningen lufttätt tillmuras. När fullständig förmultning egt rum, hvilken i detta varma klimat och under en brännande sols påverkan sker på en enda årstid, uttagas benen och lemningarne, och kammaren bagagnas derefter till ett nytt lik, såvida den ej blifvit formligt köpt eller hyrd för någon längre tid. Den årliga hyresafgiften för en sådan grafkammare varierar från 5 till 50 dollars, allt efter dess ut yrsel, likets storlek och familjens förmögenhetsvilkor. Lakoniskt svar. En person vid namn Vaillant, hvilken i en längre tid hade hängt efter den namnkunnige franske marskalken af samma namn med påståendet att de voro slägt, utbad sig slutligen några upplysningar om marskalkens familjförhållanden, för att kunna få jemföra dessa med sina egna familjdokumenter och derigenom blifva i stånd att bevisa riktigheten at sitt påstående. Marskalken tillskref honom då följande kort afiattade bref: I mitt 16:de år upptogs jag i den polyteckniska skolan, hvarest jag befordrades till korporal (i förbigående vill jag anmärka att denna befordran gladde mig mer än någon af den jag sedan erhållit) och derifrån öfvergick jag till ingeniörkåren. Derefter deltog jag i kriget mot Ryssland samt i fälttåget 1813, under hvilket jag blef tillfångatagen. 1815 var jag med vid Waterloo och blef sårad vid försvaret af Paris. 1830 fick jag vid intagandet af Algier en granatstump i benet. Vid ingarne af Antwerpen och Rom erhöll jag vandet om mina förmäns tillfredsställelse. äro hafvundmomenterna i min karrire, och ifall ni deraf, min herre, kan utleta något bevis för slägtskapen emellan våra familjer, så skall det vara mig en ofantligt stor förnöjelsc:. Anekdoter om doktor Gottmark. Nedanstående tvenne anekdoter om den energiske, oförskräckte, från ära och embete dömde, men sedan till ära och anseende högt komne lektorn i Westerås, teol. dokt. Joh. Gottmark, torde kunna läsas med nöje. Icke blott inför konungen uttalade Gottmark såsom riksdagsman fritt och oförstäldt sin öfvertygelse. utan äfven in biskopen och med-konsistoriales lät han alltid höra sin mening. Han innehade första rummet på biskopsförslaget 1500 och tredje 1505. Doktor Gottmark hörde till oppositionen och vid 1789 års riksdag fick han genom utskickade från Gustaf III flere påstötningar, att han skulle vara medgörligare, icke sätta sig på tvären emot konungen, som icke blott ville någras, utan allas, ja hela folkets bästa; på alla dessa svarade Gottmark: ,Jag följer min öfvertygels Slutligen lät Gustaf III genom Schröderheim fråga Gottmark, om han hade besinnat, att konungen hade makt att näpsa der, som så halss satte sig emot hans alla planer och önskningar? ,.Jag har besinnat och besinnar, svarade Gottmark härpå, ,att om konungen har Herodis svärd, så har jag Johannis hufvud.. Vid en stor middag hos biskop lenzelstierna på 1780-talet blef samtalet mycket häftigt om skillnaden mellan högoch välboren, frälse och ofrälse, om dårskapen af adeln att gifta sig utom adelsståndet, beledsagad med exempel på en mängd mesallianser, som blirvit olycklige. emedan den ofrälse makan varit antingen förbisedd eller föraktad af den öfriga högförnäma slågten. Doktor Gottmark hörde en stand på den häftiga striden, men höjde slutligen sin stämma och i pratas till höger och venster om fi framför ofrälse, dock känner jag, liga Skrifts doktor, fuller ingen annan ofriäl än sjelfver djefvulen; och alla äro vi lila högoch välborna, hafva enahanda ingång till jordalifvet och lika utgzäng— och tvisten var slut, ingen — icke ens den välborne biskopen — vågade yttra ett ord mer i saken. Något om syner och spöken. Det torde vara öfverflödist att här inlåta sig i något sl vederläggning af den gamla vidskepliga tron på spöken, enär upplysningen i vårt land är så allmänt utbredd, att det numera n den Hefinnes hög: äfven bland dem som icke räknas till den företrå lesvis s. k. bildade klassen, hvilka tro på tillräron af sådana. Att deremot den menskliga organistnen genom sjukdom eller annan tillfållig ubbning kan i en sådan misstänming. att onen tycka sig se och öronen höra hvad som i verkligheten icke finnes till hvarken för ösa eller öra, är en känd sak. Ett af de äldsta fall af dy lik sjuklig disposition, hvarom man hört tal det då en person flera dagar å rad satt fr, en tom teater, inbillande sig se den ena för ningen efter den andra, me d litlig uppmärksamhet råka följande handlingens gång och gifvande sitt bi tillkänna genom åtbörder eller handklappnir Så såg äfven den ryktbare Haren I hvars helsa hade blifvit rubbad af omåttliga ansträngningar, vid för öfrigt ljust förstånd, ständigt vid sin sida en dj uppfylld afarund oc ningar, icke i stån Den bekante sfiloss alltid ha ljus brinn g spöken omkring sig. annars Geneve, såg allteme ter af män och qvi Dessa figurer rörde aflägsnade sig, ble som i verkligheten. r vo större och mindre, allt up, gapande, af eld och lågor 1 var, trots alla själsansträngd att besegra denna synvilla. fen Hobbes måste om natten nande i sitt rum, emedan han Lätllin. en lärd i lanåt, i vaket tillstånd, gestalanor, foglar. byggnader m. m. ig på olika sätt, närmade sig Tapeterna i hans rum f vandlade sig plöts färg och voro ibland ka föreställde landskap. igt till helt andra af rikare höljda af oljemålning ar, hvilDessa fantasibilder vi