Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1867, sida 2

velat bestrida, utan det farliga systemk, som han antager ligga derunder, och hvilket skulle bestå deri, att staten eller kommunerna fortfarande utförde allmänna arbeten, för att hjelpa arbetslöshetens onda. Detta är en finansåtgärd, fortfar Göteborgsposten, som har alltför starkt slägttycke med den napoleonska möximen att rifva ned städer och bygga upp dem isen, för att skaffa arbetarne sysselsättninge, ett färfarande, som af Göteborgsposten mycket ogillas. Handelstidningen har på intet vis förordat ett sådant system, ehuru åtskilligt kunde äfven sägas derom ,,å andra sidanå. Vår afsigt var allenast att påpeka ett moment, som väl är förtjent af att tagas med i räkningen, när man skall besluta rörande allmänna arbeten, det moment ligen, att om man afbryter sådana n, hvilka dragit till sig betydliga krafter, under en ogynnsam tidpunkt, omma skaror af arbetslösa menniskor ut folla fattigvård och fångvård till last. man förhållandet ej vara vidare farugt: tror man att det finnes andra tillfyör dessa arbetare att vinna sin utE— så är vår förutsättning upphäfd, q å behöfver man ej bekymra sig derMen om så icke vore; om det verkgen är förhållandet hvad vi antagit, att rken jordbruket eller andra näringar för en längre tid gifva sysselsättit de afskedade arbetare-lagen, månne lå ej är skäl att, såsom vi yttrat, ca dessa omständigheter med i betraktande? Jo, visserligen. De äro till och med af den aldrastörsta vigt. Också finnes det väl näppeligen någon styrelse, som icke, vid kritiska tillfällen, anordnar offentliga arbeten för att sysselsätta den arbetslösa befolkningen, och många goda och nyttiga saker hafva på denna väg blifvit i vårt land utförda. Sednast blefvo, under bomullskrisen i Marks m. fl. härader, betydliga vägbyggnadsarbeten, med omläggning af backar, m. m., i dessa trakter utförda, hvilka ländt till stort gagn för både orten och bofollningen, hvars arbetsduglighet dermed uppöfvades, under det, om den fått på allmosor utan arbete, förhållanelt visst blifvit motsatsen. Har ett missväxtår i någon svensk provins inträfhar ständigt en del af undsättningsmedlen blifvit gifven för utförande af Lit de arbeten. Någon rubbning i ,,rörria gång och utveckling har derigenom, oss veterligen, aldrig inträffat. Detta rörande hufvudsaken. Mot G.-P:s ställning i öfrigt af anledningarne till gekrisen m. m. samt hans tal om sulationsoch ,jernvägssvindel, arernas stegring m.m., kunna många uräuningar göras. Det blefve dock för långt att nu ingå i detta ämne, och komme vi i öfrigt att dervid blott upprepa hvad många gånger blifvit yttradt. Spekulationen var verkligen, vid en lycklig tid, på väg att vinna någon liflighet i vårt land, och om den derunder ledde till ett och annat missbruk, så voro sådana fall långt ifrån allmänna. Men äfven den mest berättigade och väl beräknade spekulation stämplas gerna såsom , svindel, när den misslyckas, äfven då denna sakens utgång berott på omständigheter, som aldrig kunnat förutses. Följden af detta tal blir, att icke blott spekulationen, utan all företagsamhet förqväfves; det är ej nog att hafva gjort en förlust, man får tillika uppbära graverande förebråelser. — Också hafva vi mer än en gång hört af främlingar det omdöme uttalas rörande Sverge: ,Huru kunnen J gå framåt? här finnes ju ingen gnista af företagsamhet?Lika litet har någon jernvägssvindel!här förekommit. Att en mängd orter ifrat för att erhålla jernvägar, när statsanslag på mycket gynnsamma vilkor kunnat dertill erhällas, är väl ganska naturligt. Men det har alldeles icke funnits någon ifver, att insätta sina egna penningar i dylika företag, utan hafva fastmer de enskilta sterk zarne blifvit gjorda med ganska i mycken motvilja. Nägot motstycke till iden verkliga ,svindel, att kasta sina ber i mer eller mindre bedrägliga olag, hvarpå England erbjudit så xempel, bar hos oss ej förefuni de af staten beslutade och utförda j beten har ej heller legat någon Ult har gått ganska jemt och lugn de förutspådda svårigheterna, ö anrhetskrafter till byggande af ie ) mil jernvägar om året hafva tlat. Arbetslönerna hafva visleraf blifvit för högt uppdrifna, jen de annu aldrig i vårt lazd uppnått den höjd, som de borde äga, för att en arbetare skall kunna lefva ordentligt såtAiAii tillfalle jag har det nöjet tala med er, till att framställa en något besynnerlig