som en fri och bergad man. Det är först när arbetet så lönas, som konsumtionen kommer till lif och kan framkalla en lifligare produktion. Så uppstår allmän pälmåga med ett kraftigt näringslif. Har åter arbetaren, som bildar befolkningens stora massa, sjunkit ned till fattighjonets — proletärens — ståndpunkt, så är konsumtionen nedsatt till minimum, så äga näringarne ingen afsättning och så reduceras äfven produktionen, hvarigenom nya arbetskrafter blifva lediga. ÅÄtt tala om böga arbetslöner såsom ett ondt, är alltså ett fåvitskt tal, ej blott ur humanitetens, utan ock ur den allmänna hushållningens synpunkt. Vi äro lika litet såsom G.-P. benägne, att låta staten ingripa i näringslifseis naturliga gång; men det finnes tillfällen, då den sats gäller, hvilken vi en och annan gång citerat: att ett räknefel måste korrigeras genom ett annat, derest summan skall blifva riktig. Svenska staten har, likasom alla andra, begått alltför många räknefel i sin allmänna hushållning, för att de alla skola kunna ,korrigera sig sjelfva. Banden på det fria utbytet och näringarne i gemen hafva drabbat just arbetsklassen. Skattebidragens användning till en mängd onyttiga saker har utsugit det allmänna näringslifvet och förlamat de krafter, som skulle tagit arbetet i anspråk. Alla dessa omständigheter måste, vid tillfällen af en kritisk ställning för landets arbetande befolkning, mana det allmänna att med uppmärksamt öga följa denna befolknings behof, så att man åtminstone icke afbryter gagneliga arbeten, hvilka sysselsatt många armar under en tidpunkt, då arbetslösheten är i alla fall egnad att väcka bekymmer. Att ,skeppsfarten och siskerierna skulle, såsom G.-. antager, kunna upptaga de lediga krafterna, betvifla vi högligen. Det har ej berott på bristen uppå sådana krafter, om dessa näringar icke kunnat utvecklas såsom de bordt. I öfrigt flyttar sig icke en bergsbrukseller jordbruksbefolkning så lätt till kusten, för att ingå i nya lefnadsvilkor och förrättningar, som en sådan sats förutsätter. Det , farliga system, som G.-P. antagit vara af H.-T:n försvaradt, torde, när allt kommer omkring, vara ej blott ganska ofarligt, men tillika praktiskt nödvändigt Iä minst för den allmänna säkerhetens skull.