Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1867, sida 3

ekastning, sällan något deröfver: att han, sedan ban nu i åratal sträfvat härmed, sträfvat att förbättra I egendomen och öka egendomsafkastningen, och nan till slut dukar under för en svår tid samt får söra konkurs, så kan han omöjligen framställa något antagligt ackordsförslag, för att tå konkursen häfven; så kan han aldrig efter konkursen blifva kraffri, aldrig haiva rätt att under eget namn sedermera något förvärfva i lifvet; och nog måste man då medgifva, att hans lott är sorgligare än de fleste öfrige näringsidkares. För honom återstår, såsom sagdt är, antingen att arbeta unI der lånadt namn eller att lemna fädernejorden. Månne det verkligen skulle hafva varit så farligt för den lagstiftare, som i nya konkurslagen intog stadgandet om ackordsförslag och deraf h: flytande möjlighet för åtminstone en del gälder rer att afbryta konkursen och blifva derigenom fri från kreditorers kraf, att hafva tagit steget fullt ut och beredt en annan del af gäldenärer, som ej, enligt hvad vi ofvan sökt visa, 1. unna begagna sig af ackord ågsrättigheten. utväg att annorledes blifva fri från sina kreditorers kraf efter konkursen? : Vi tro det ej och våga derföre föreslå följande eller ett sista moment till 123 S i nu gällande konkurslag af denna lydelse: Gäldenär ege, sedan konkursen sålunda afslutad är, att ingå till rätten med ansökning om kraffrihet för all den gåld, hvartill konkursboets realiserade, tillgä ingliga egendom ej förslagit: och sedan boets samtelige borgenärer blitvit kallade att öfver denna ansökning höras, meddela rätten sitt beslut. Vid detta sammanträde kan äfven allmän åklagare vara tillstädes. Om anmärkning omot gäldenärs redbarhet ej förekommit, utan tvertom styrkas kan att han redeligen uppgifvit alla sina tillgångar, under hela konkursen troget och samvetsgraunt iakttagit och bevakat sina borgenärers rätt och bästa: så må rätten döma honom varda fri från framtida kraf för all den gäld, som före konkursen gjord är. ÅÄr nu detta stadgande så farligt? Skall det öppna dörren för bedrägeriet och låttsiunet? Vi tro det ej. Väl kunde till en början en eller annan konkurs uppstå tidigare; men säkert är väl också att det å andra sidan väcker uppmärksamheten hos långifvare att ej endast tank lemna sitt namn och sina pengar åt dem de ej kunna lita på. Väl torde en eller annan lättsinnig då begagna tillfället att på en gång bli qvitt samla skulder; men det reglerar sig nog med tiden då man å andra sidan vänjt six vid nera försigtighet att taga del i andras affärer. Uti en konkurs der fordringsegare hafva att göra med en redbar, hederlig galdenär och då de veta, att han efter konkursen kan, om vårt förslag vinner kraft af lag, lagligen bereda sig kraffrihet, så ligger det i foräringeegares välsörstädda intresse att stödja gäldenären; att bereda hans framtida bergning, i stället för att, såsom nu ofta sker, motarbeta hvarje hans strätvande, ty i hans heder och ära hafva de en garanti, att han, ehuru befriad från det laga krafvet, likväl, om han kommer i god bergning, skall gälda alla sina gamla skulder. Vi påstå således att här uppkommer en ömsesidig fördel. den redbare gäldenären får nytta af stadgandet, och samhället får nytta af att skydda en hvar sådan. Vi inse mer än väl att mången ropar ve och förbannelse öfver denna nya lära; öfver en sådan liberalitet, som är inrymd i det här ofvan föreslagna kraffrihets-stadgandet; samt att de dervid utropa: Se blott huru våra liherala vilja ordna samhället och våra kredit-lagar; här tinnes nu intet skydd, allting skall vara sritt, det får icke ens finnas qvar något laga fördringsanspråk i landet, det bliv ett skönt sarihalle.Lätom dessa pessimister tala till punkt, rasa ute mot den nya tiden; det lättar dera hjerta; men — tanken på förslaget stannar dock qvar i deras sinne. Vid något. annat mera passionsfritt och luant ögonblick kunde. till slut komma att utbrista: ,ja ja, skrattar. den som skrattar sist. I dag dig, i morgon Det är alltid svårt att bryta stafven emot gamla. domar. Erfarenheten har lärt oss det, då vi att nya lagar, som varit kontraster till de gamla. Så t. ex. huru skrek man ej, då förslag var å bane att införa lika arfsrätten? då ogift Jriam skulle erhålla rättighet att vara myndig då landsfå ning borttogs såsom straff för affall ifrån vår rätta lära? då den tysta förmånsrätt, som omyndige egt hos sina förmyndare, upphörde? då kxVarnrtinlen gjordes vå den fixa räntan upphö Och myt annat. n krok en tid; men krikat tystnade man satte sig in i de nya förhållandena, man ostrades för dem. Och samhället har med allt detta gått lugnt framåt på utvecklingens bana utan att någon icke ens mot partiets kämpar nu vill atertaga den gamla lagen för hvarje Hvar och en vet att ett lands lagar utgöra bevis, hvilken kulturgrad samhället nehar, i hvilket ut i Å vecklingsstadium samhället betinner si t ntgör Y att vår ortikel, också en ri kunna bereda den rell att, efter slutad konkurs, årligen fö t de sina; att kunna i eget namn tårvärfva eget. röd: och detta sker, såsom vi tro, rast genom: att stadga sättet huru en sådan gäldenär må kunna hlifya lagligen kraffri. Vi vilja varmt påka snart församlade riksdags belljertande häraf. Vi veta att det är en ömtålig s att mången tv kar upptaga frågan såsom sin c2en m sion och att mången skulle tveka att öppet ur den: men besinnom deck att ämnet hav en ripande betydelse för samhället och att här, likasom i all annan Jagstitiniog, har skydda den redbare och ls Sär. en brott Må dertöre lag om redbar galdenärs. efter konkurs, sökta kraffrihet också blitva en r fråga år 15867, bragt å bane i det föregående året af Välbehållen jerdbrukare. ha—a—a—a—3 — ant a Följder of ett telegram. (Bearbetning). Telegram. IIelsingsors — gata V j slutadd Doktor AA Mölle 992 hjavt