Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1867, sida 3

r, fattande mera ta var öfver, — Ja, fortsatte Elin mod, då något at det vä öfrverste Brandon vill genom visa sitt deltagan le för hvad som nyss passerat, — : ma belägenhet, hvari er sauppförande försatt er, 0, som jag är öfvertygad Maig sjelf och alla edra må; det är likaledes ett bevis på höga aktning för er Jara! kter och särskilda gul ande af er t uppförande wande Flllält a mig en syssla. 2jort er förvånar stildes. -— Nej, svarade han hastig ke att sinna den hos er, t kan icke vara okunnig om att det är er, er godhet, som jag har att tacka derför. Jag känner det — jag ville uttrycka det, om jag kunde — men, som ni vet, är jag ingen talare. — Ni misstager er ganska mycket. Jag försäkrar er, att ni helt och hållet, äåtminstone nästan helt och h Ulet, har er egen förtjenst och öfverste Braudons godhet att tacka derför. Jag har icke haft någon del deri. Jag visste icke ens, förrän jag fick veta hans afsigt, att pastoratet var ledigt, ej heller att han hade ett sådant att gifva bort. Som en vän till mig, till min familj, gör det honom kanske ett ännu större nöje att gifva er des, men till mig står ni icke i någon förbindelse deriör. (Forts.)