Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1866, sida 2

satt sig, — den förskräckliga upptäckt som gjordes i vårt hem i går. De jakade alls med blickarne. — Er syster, fortsatte hån, — har lidit förskräckligt; mrs Ferrars äfven — med ett ord, det har varit en scen af sädan förvirring — men jag hoppas, att stormen må sgen sig, ulan att någon at oss blir alldeles öfverväldigad. Stackars Fanny! hon hade hysteriska attacker hela gårdagen; men jag vill icke oroå er alltför myeket: Donavon säger, att der är ingenting väsendtligt att befara; hennes kroppsbyggnad är god och hennes sinnesstyrka stor. Hon har burit det allt med en engels tålamod. Hon säger, att hon aldrig mer skall tänka väl om någon, och det kan man ieke undra på, sedan hon blifvit så bedragen! — att bemötas med sådan otacksamhet, der så mycken godhet blifvit visad, så mycket förtroende skänkt! Det var helt och hållet af sitt hjertas välvilja, sem hon bjudit dessa unga fruntimmer till sig; endast emedan hon tyckte de förtjenade någon uppmärksamhet, voro beskedliga, bra flickor, och skulle vara ett angenämt sällskap; ty annars önskade vi båda ganska mycket att hafva bjudit dig och Marianne till oss, medan er goda vän der var hos sin dotter. Och att blifva så vedergälld! Jag önskar af hela mitt hjerta, säger stackars Fanny, på sitt vänliga sätt, — att vi hade bjudit dina systrar i stället för dem. Här höll han upp för att blifva tackad, hvarefter han fortsatte: — Hvad stackars mrs Ferrars led, då Fanny först meddelade henne det, står ej att beskrifva. Under det hon med den sannaste ömhet hade uppgjort det mest