nande af inspektion öfver länets folkskoleväsen, och har denna vigtiga sak utbildat sig derhän, att inspektionen kommit att innefatta trenne momenter: 1:o) Uppsigten öfver skolorna och inhemtande af noggrann kännedom om deras tillstånd; 2:0) biträde åt skolstyrelserna vid reformer i skolväsendets organisation, undervisningsmetoder m. m., samt 3:o) danande af lärare och lärarinnor för de första, eller s. k. smä-skolorna. Det är lätt att inse, att med en sådan verksamhet länsinspektörerne måste vara män, som kunna odeladt egna sig åt sitt stora och ansvarsfulla kall. Tillika fattar man lätt, att deras verksamhetsområden ej böra vara alltför stora. Länet är i allmänhet redan stort nog, men flera län t. o. m. för stora, så att de böra ega mer än en inspektor. Men här möter en annan vigtig omständighet, nemligen att det finnes på samma gång stifts-inspektörer, förordnade af regeringen, dock med så små honorarier, att de omöjligt kunna använda hela sin tid åt dessa uppdrag, hvadan desse inspektörer hafva på samma gång andra anställningar i kyrkans eller skolans tjenst. När så länen tillsatt egna inspektörer, så inträffar det, att man erhåller tvenne sådana funktionärer på samma område, hvilket medför stora olägenheter derutinnan, att en olika uppfattning lätteligen gör sig gällande rörande skolornas tillstånd, äfvensom ock att skolstyrelserna erhålla ganska olikartade råd och anvisningar. En sådan kollision, af oangenäm och skadlig art, kan endast undvikas dermed, att antingen länens val faller på samma person, som redan fått statens uppdrag, eller att regeringen ger sitt förordnande åt den eller de personer, som erhållit länens uppdrag. Det förra alternativet måste på flera ställen möta stora svårigheter, enär länen måste fordra, att dess inspektör odeladt egnar sig åt sitt kall, hvilket den af staten förordnade i de flesta fall icke kan göra, då han t. ex. är kyrkoherde med pastorat. Deremot hör det aldrig kunna möta hinder för regeringen att antaga länets inspektör för hans område, såsom det ock skett i Göteborgs och Bohuslän, enär intet landsting eller dess skolkomitå lärer tillsätta annat än en väl qvalificerad person för en plats, hvilken man af länets medel anständigt honorerar, och för hvilket honorar man måste vara angelägen att erhålla bästa möjliga valuta. Det bör tillika ligga regeringen varmt: om hjertat att understödja och uppmuntra länens nitälskan för folkundervisningen, då statens bidrag, till inspektionen kan. något lindra länets utgifter för samma ändamål. Under sådana förhållanden kunna vi ej annat än lägga chefen för ecklesiastikdepartementet varmt på hjertat att vid tillgättningen af stiftsinspektörer noga aktgifva på länets önskningar, der länsinspektörer redan blifvit tillsatta, för undvikande af de högst betänkliga konflikter, som eljest kunna uppstå, och hvilka kunna lätteligen leda derhän, att länen undandraga sig att till ändamålet medverka. Skulle regeringen förbise detta, anse vi det böra blifva en bestämmelse fästad vid statens anslag till stiftsinspektionen, att det, der länsinspektörer finnas eller blifva tillsatta, bör fördelas på dessa i lämpligt förhållande till inspektionsområdet.