Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1866, sida 2

UTRIKES. ITALIEN. Ett i den officiella tidningen offentliggjordt dekret förordnar, att de döda qvarlefvorna af bröderna Attilo och Emilio Bandiera samt Dominico Moro skola på statens bekostnad föras till Venedig. Tonello har visserligen haft flera konferenser med Antonelli, men ännu sägas dessa icke hafva ledt till något resultat, och flera italienska tidningar tro, det föga utsigter äro förhanden, att italienska regeringen skall komma på det klara med den romerska curian, och detta oaktadt — eller kanske just emedan — den italienske underhandlaren på det kraftigaste ungerstödjes af Sartiges, fransk ambassadör i Rom. Äfven en korrespondent till Journal des debats berättar från Rom, att underhandlingarne visserligen fortsättas, men att språket i curians organer är långt kärfvare än förut, förevitande kabinettet i Florens, att det icke har allvar med underhandlingarne. Skulle detta vara sannt, så torde det väl ändå vara fara värdt, att romarne omsider skola blifva trötta vid detta eviga status quo. Till den franska ,,Presse skrifves från Flerens: — Cenolm en i den moderna politiken så vanlig tillfällighet, har den korrespondens, som Lamarmora och Persano förde före sjöslaget vid Lizza, kommit i dagsljuset. Man tror sig, snart sagdt, drömma, då man läser denna sorgliga historia. Ingen plan för fälttåget! Allt synes hafva farit öfverlemnadt åt slumpen. Lamarmora hade först tänkt på en landstigning i Istrlen eller Dalmatien; till detta ändamål hade han låtit sammandraga de frivilliga i Bari och Barletta, men denna plan måste uppgifvas; enär flottan icke tar färdig att gå till sjös. Efter slaget vid Custozva riktades alla blickar på flottan; endast den — så räsonnerade man — kunde genom en lysande seger ingifva trupperna nytt mod. Lamarmora vände sig då till Persano, uppmanande honom att verksamt uppträda. Den 29 Juni svarade Fersajio härtill: Ehuru mycket redan skett för flottans beväpning, så är den likväl icke ännu beredd. Jag kan icke fördölja, att det vore oförsvarligt att tillgripa offensiven, innan flottan blifvit fullständigt utrustad.! I konungens hufvuddavarter synes likväl ingen hafva betviflat den italienska flottans seger och tillintetgörandet af den österrikiska. Lamarmora påyrkade derföre fortfarande, att Persano skulle låta flottan gå till sjös. Den 9 Juli skrifver marinministern, att Persano skall låta flottan utlöpa, och detta ehuru dåh sistnälande begärt endast tvenne dagar för alldeles nödvändiga förberedelser. Den 13 erfor man i hufvudqvarteret, att Persano ännu befann sig i Ancona, med anledning hraraf Famarmora till bonom riktade följande depesch: ,I dag på morgonen samlåde sig ministrarne och generalerna under konungens ordförandeskap. Enhälligt beklagades, att flottan icke ännu funnit något tillfälle att energiskt uppträda mot fienden.. Af detta ekäl får jag, i H:s M:ts namn, gifva ider den strängaste bäfallninh att så snart som möjligt göra ett slut på denna sakernas ställning. Så snart Affondatore stött till flottan, måste den utlöpa, för att, antingen mot kustbefästningarne eller den fiendtliga flottan utföra de operationer; sem äro nödvändiga för vinnande af ett lysande resultat. ÅMarinministefn Har uppdragit mig meddela Ers Excellens, att, om flottan fortfar i sin overksamhet, han ser sig försatt i den hårda nödvändigheten att fråntaga Er öfverbefälet öfver flottan, för att öfverlemna det åt någon annan, hvilken bättre förstår att till gagns antätda ett anfallselement; som kostat så störa