Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1866, sida 3

af blir dessutom att landtbrukarne, ledsna vid denna höga beskattning, vända sig till jernvägsetyrelsen, för att få sin vara billigt transporterad till bestämmelseorten, hvarigenom staden går miste om en inkomst af cirka 3—4,000 rdr för hvarje r. Enligt oss tillhandakomna underrättelser lära redan förfrågningar härom hafva ingått till jernägsstyrelsen, hvarför staden redan nästa år lär omma att gå miste om denna inkomst, såvida ej rättelse innan dess sker. , Vid utskeppning af kreatur stöter man åter på samma förhållande. För att föra kreaturen ombord på fartygen, taga schåarne en så hög afgift, att man förvånas öfver att något sådant ens kan sättas i fri Denna taxa har visserligen på sednare tiden blifvit något nedsatt, men då exporten är liflig och i följe deraf vinsten stor, så synes en ytterligare nedprutning ej vara ur vägen. Hvad ångbåtarna beträffar, så äro afgifterna uppdrifna till en sådan grad, att dertill säkerligen ej på något annat ställe gifves ett motstycke. Genom den nya skeppsmätningen hafva lästetalen ökats nära tre gånger, hvarför afgifterna blifvit ppårifna för ett enda fartyg från 4,932 till 30,492 : pr år. Om derför ej all trafik skall dragas ifrån till Landskrona, så blir det alldeles nodvändigt att bestämma ångbåtsafgifterna här såsom man har gjort det i nämnda stad, der ångbåtarne betala en viss afgift för hela året, oafsedt om de gå många eller få månger, om de hafva stora eller inga frakter. Derigenom har hamnen sin bestämda inkomst och ångbåts-direktionerna kunna efter denna taxa göra sina beräkningar, utan att, som nu är förhållandet, behöfva oupphörligt höja priserna, för att kunna existera. På tal om ångbåtar, påminna vi oss ett arrangement (eller rättare brist på arrangement) vid vår hamn som sannerligen gränsar till det löjliga, i det alla från utländsk ort kommande ångfartyg skola lägga till vid yttersta hamnarmen, hvarest passagerare stiga i land, för att i dervarande tullhus undergå visitation. Fartygen gå sedermera upp i hamnen för att derstädes lossa medan passagerarne få i regn och blåst vandra bredvid för att komma fram till staden. IIärvidlag är åtminstone ej passagerarnes peqvämlighet tagen med i beräkningen, och vi skola alls icke förvåna oss om en person, som en gång blifvit så behandlad, vid nästa resa valde en annan väg. Det är så mycket mer förvånande, som intet skäl finnes hvarföre ej parsagerare kunna få medfölja fram till den plats, hvarest ångbåten har sin station. Vi veta dock att förslag till denna ytterst nödvändiga förändring bemötts ar följande maktskäl: 1:0) att hamnen är för trång vid östra bron; samt 2:0) att derstädes ej fanns något tullhus. Det förra skälet bortfaller, dels derför att ångbåtarne i alla händelser skola hafva plats der, dels derför att om man bättre hushållar med utrymme i bamnen tillräcklig plats säkerligen kan anskaffas för ett så nödvändigt ändamål. Platsen vid östra bron har länge varit vanprydd af tvenne skjul, hvilka varit begagnade som upplag för stenkol. De blefvo båda samtidigt uppsagde till afflyttniog till den 22 sistl. Augusti, men det oaktadt ser man ännu det, som förhyres af spinneribolaget, qvarstå. Om detta bolag tvingades att fullgöra sin skyldighet — hvilket borde vara så mycket lättare, som de stenkol, hvilka deri fö ras, hafva legat der allt sedan bolaget upphörde med sin verksamhet, hvarföre de äfven äro oduglige — så kunde staden denna höst komma i besittning af en plats till ett nätt och prydligt visitationshus, och detta för en jemförelsevis ri penning. Man har visserligen gjort den anm ningen, att då nytt tullhus inom några år skall uppbyggas, det ej är skäl att slösa bort penningar på något provisionelt, utan begagna det som finnes men vi kunna ej dela denna åsigt; då många år kunna förflyta, innan denna plan sättes i verket och persontrafiken, hvilken för en hamn är af stor vigt, under denna tid kan vänjas bärifrån genom de många obehag, som möta dem, hvilka resa öfver Malmö. Vi tro att myndigheterna äro skyldiga denna uppmärksamhet mot dem som gästa staden, och att dessa skola vara mera belåtna med att hafva nära till såväl jernvägen som staden än att nödgas vandra den långa vägen för att nå sin bestämmelseort, är ej underkastadt något tvifvel. För några år sedan beslutade stadens auktoriteter för hamnens ändamålsenliga arrangerande upptaga ett lån ar 2 millioner rår, och detta blef af regeringen sanktioneradt. Det har likväl ännu ej blifvit upptaget och stadens innevånare hafva allt skäl att vara de maktegande tacksamme derör, dels emedan konjunkturerna ej varit gynnamma, men isynnerhet derföre att det tyckes vara föga skäl att utvidga en hamn, då trafiken derstädes är i aftagande. Det är ock ett faktum att hamnens resurser äro långt ifrån så använda som man hade skäl att vänta. Om fartygen, i stället iör att ligga med bredsidan åt kajen, halade in bogspröt och rån samt lade sig på sned, skulle ej så litet utrymme vinnas. Likaledes kunde mycket utrymme vinnas, derest ej vissa affärsmän finge längre tider upptaga de fördelaktigaste platserna, utan tillsades att så skyndsamt som möjligt lossa och lasta, för att sedan lemna rum åt andra. dare kan anmärkas att de spår, som äro ledda n jernvägen, upptaga en dyrbar del af Hamnen. Detta skulle vara ett nödvändigt ondt, om ej platsen för det mesta upptoges af danska vedskutor, hvilka blott ligga i vag ör den vigtigare t ken. Mindre vore duck mot detta att anmärka, derest ej en annan mycket lämpligare plats funnes att tillgå. Om en lastbrygga byggdes utefter kanalen ofvanfor godsmagasinet och spår leddes från bangården till densamma, så erhölses en ypperlig plats för detta ändamål, utan att hamnens bästa del derför upptoges. Sålunda skulle hamnen ernålla ulbracksigt utrymme för ännu må år, utan att några större kostnader på den behö:de nedlö gag, I sammanhang härmed få vi töresiå att fiskhamnen förflyttas till venstra bron. Utom att det r mindre lämpligt att fisklukten är det första som möter en resande, eller att den förpestar stadens vackraste promenad, är fiskrarnes upptörande ofta erg att det helst borde för irämlingen vara fördoldtVi tro derföre att de anordningar, hvilka böra vidtagas för att få godt utrymme i hamnen samt fängsla den nu flyende handeln åter vid staden, äro följande: 1:o) utfärda en taxa för schåare, åkare samt packhuskarlar, hvilken förenar billighet med en tillräcklig lön tör arbetet; 2:0) upprättas en ny hamntaxa, som fördelar afgikterna efter varans värde; 3:0) nedsattas exportatgifterna för alla varor, så att uppmuntran till utlörsel sker, i motsats mot den nu antagna grunden; 4:0) nedsättes schåarcafgiften vid export af kreatur, hvarjemto inskeppniugen ordnas på ett med mensklighet öfverensstämmande sätt; 5:0) beläggas ångbåtarna med årlig afgift, så lågt tilltagen, att prisen för öfverrt samt frakter kunna nedsättas; 6:0) rangeras ation kan fö as vid östra bron; bål nedrifves det redan utolagets stenkolsupplag, och nöres på den lediga platsen; amålsenligare ; il hamnmästaren skriftligen samt lika gälla för alla; 9:0) en brygga utlagges framför godsmagasinet och spår till densamma ledes, samt 10:o) Lör fiskhamnen förflyttas till vestra bron. Utom detta vilja vi tillä något med trafiken i häl — det må vara kommissionärer, eller arbetare — böra iakttasa bil 1 i de som hafva att skaffa tulltjenstemän met samt ett AA Å tror ni han hit med få se er, sada hon; — LI sade, då han hörde att ni kominit