Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1866, sida 2

Göteborg den 30 Nov. Staden och Länet. Valmötet i Bloms sal sistl. gårdagsafton var likasom det föregående ganska talrikt besökt. Det öppnades af konsistorii-notarien, d:r H. A. Lindhult, med några enkla ord, som motiverade hvarför hr L. åtagit sig detta uppdrag. Han hade ansett detta nya valmöte nyttigt, på det att opinionerna måtte kunna fullständigare göra sig gällande än vid det förra mötet. Man må skatta det samhälle lyckligt, som eger sådana män som de, hvilka vidl förra mötet föreslogos, men ännu lyckligare må det samhälle skattas, som eger ännu flera. Måtte de förtjente män, som vid förra mötet ej blefvo nämnda, här blifva det! Det är härigenom och genom det tillfälle de nämnde erhålla att yttra sig, som den rättvisa häfdas, hvilken bör vara grundvalen för vårt nya statsskick. Tal:n föreslog härefter till ordförande för mötet d:r Ch. Dickson, som deremot invände, att då han vid det förra mötet föreslagit de då med enhälligt bifall antagna kandidaterna, så vore det väl ej lämpligt, att han ledde äfven detta möte: hvadan han föreslog konsistorii-notarien Lindhult. --Då hr Lindhult bestämdt undanbad sig detta förtroende af enskilta skäl, intog d:r Dickson ordförandeplatsen, sedan mötet med ja besvarat hans fråga, huruvida det ansåg honom kunna med full opartiskhet leda förhandlingarne. Ordet begärdes först af kapten frih. I. Leijonhufvud, som redogjorde för de skäl, hvilka föranledt honom att arbeta emot den nya riksdagsordningen, hvilken han dock nu accepterat, protesterande emot att anses tillhöra den s. k. ,,reaktionära cliquen. Frih. L. utvecklade vidare sina åsigter om de Hareska minoritetsvalen, utan hvilka representationsfrågan ej vore tillfredsställande löst; önskade en vidsträcktare verkningskrets för qvinnan; förordade folkundervisningen, som borde afse ej blott kunskaper, utan ock uppfostran; ansåg reformer nödiga i vårt försvarsväsen, hvilka dock ej borde vara grundade på främmande mönster, utan genom utveckling af vårt eget beväringssystem, i förening med den stående armåen. Talarens värdiga och klara föredrag gjorde tydligen ett godt intryck på mötet. Kons.-notarien Lindhult nämnde härefter såsom kandidat professor E. v. Schoultz, som redogjorde för de skäl, hvarpå han emottog kandidaturen. Han nitälskade för bevarande åt Chalmersska Slöjdskolan af dess engång erhållna statsanslag; hade med ärma omfattat den nya statsförsaltningen; vitsordade de goda resultaten, som de redan skedda valen lemnat; hyllade frihandeln; ansåg angeläget att landet förses med större förråder af goda vapen; omnämnde de olika åsigter, som gjort sig gällande i fråga om folkundervisningen, hvilka åsigter talaren ansäg vara förmedlade i Slöjdföreningens skola härstädes. Talaren hyste emellertid inga illusioner rörande framgång i det förestående valet, utan befarade att snarare blifvit kuggad i den examen han nu undergått. På uppmaning af ordföranden framträdde hr Olof Wijk och förklarade att han med tacksamhet emottoge ett förtroende, som på samma gång innebure ett uttryck af medborgares aktning. Talaren delade de åsigter, hvarför Göteborgs föregående representanter varit värdiga mälsmän; ansåg, beträffande folkundervisningen, att då kunskap är makt, man ej kunde öka landets makt säkrare än genom att så bildningens frö så tätt och djupt som möjligt; betonade, i fråga om försvarsväsendet, företrädesvis vigten af en bättre materiel och trodde, hvad en ny organisation angår, att de olika förslagen borde noga pröfvas, så att intet nytt antoges utan att man vore öfvertygad om dess högre värde; kunde ej medgifva, att de finansiella svårigheter, hvaraf landet lidit, skulle kunna afhjelpas genom protektionistiska åtgärder (bra!); ansåg att de rastlösa jernvägsarbetena bidragit att bereda den tillfälliga och öfvergående krisen; hvad vi hafva att iakttaga är hushållning och sparsamhet. Talaren försäkrade att han vid riksdagsmannakallets uppfyllande skulle använda det fulla måttet af sina krafter. Det anspråkslöst och värdigt framställda anförandet helsades med lifligt bifall. Hr D. 0. Francke, framställde såsom kandidat hr rådmannen F. E. Roy; hvarefter prof. v. Sehoultz framställde såsom kandidat hr lektor Blomstrand, som uppträdde och förklarade, att det utgjort för honom ett lifligt önskningsmål att blifva vald till representant. Talm vidrörde behofvet af kommunalförfattningens! omredigering i en sannt liberal anda, så att röst