filosofiska allvaret och djupet deraf lidit mehn. — Litteratur. I P.-T. läses: Schwcdens Politik und Kriege ir den Jahren 1808 bis 1814 vornehmlich unter Leitung des Kronprintzen Carl Johan, von G. Swederus. Deutsche, von dem Verfasser umgearbeitete, Ausgabe. Aus dem Schvedischen von D:r G. F. Frisch. 2 Theile mit swei Karten. Leipzig, Verlag von Friedricb Fleischer, 1865. (50 ark 8:0) Detta arbete, som utkom i den svenska originalupplagan år 1S64, har, såsom titeln utvisar, blifvit tillökt i den tyska bearbetningen, hvarigenom det blifvit 15 ark vidlyftigare än den svenska. Det börja med en dedikation till k. preussiska generalstaben, en dedikation, hvars kaustika betydelse man icke inser, förrän man sjelfva boken finner en skarp kritik öfvei nämnda preussiska författares historia om kriget i Tyskland år 18138. Äfvenledes är här en fullständigare polemik emot er mängd an åra historieskrifvare, sådana som Bernhardi, Beitzke, Friccius, Riistow, Aster Möffing, Steffens, Sarrans Jeune, Stewart (Lord Londonderry) och andra — hvarvid förf:n ofta vederlägger dem, märkvärdigt nog, med citater ur deras egna arbeten. Deremot har han till omedelbart stöd anfört ur andra författares skrifter tilläggsbevis emot de förra. Sådana ärc Wuttke, Droysen, Pertz, Wolzogen, Danilewsky, m. fl. .-I. tillägger: Eyår preussarnas öfverdrifna sjelfkänsla manat dem att, såvidt måjligt, för sig Sjelfva vindicera äran af framgången i fälttåget mot Napoleon år 2513, låg det närmast för dem att upphöja sina egna fältherrar, som tjente under den svenska kronprinsens öfverbesål; men detta har icke lyckats dem; ty författaren har, genom citater ni hufvudsakligen general Bulovs rapporter och kronprinsens ordres, påtagligen visat, hurusom general Bulow, oaktadt sin tapperhet, genom oerfarenhet i det strategiska, vid flera tillfällen varit nära att brivga fälttåget i Norra Tyskland till fullkomligt olycklig utgång, om hans öfverdåd och oförstånd fått gälla och icke blifvit hejdade af den erfarne öfverbefälhafvarens säkra erfarenhet och högre intuition. Så hafva preussarna, och ibland dem förnämligast den nuvarande generalstaben, samt Bernhardi och Beitzke, på ett förvånande sätt försökt förvrida den ifrågavarande periodens historia, samt derunder tillåtit sig fulskomligt osanna uppgifter och sedermera på dessa grundat en mängd tillvitelser emot kronprinsen, hvilka tillvitelser författaren på ett oemotsägligt sätt gendrifv Ibland hufvudpunkter i denna polemik äro tilldragelserna vid Gross-Beeren, Dennewitz och Leipzig, som blifvit till en alldeles otrolig grad vanställda, med ett sällsynt förakt för behandlingen af historien, Förf:n finner sådant förklarligt så länge det utgick från general Bulow sjelf, men så mycket mera förvånande hos historieskrifvare, som behandlat ämnet femtio år efter händelserna. ,Hufvudsyftet med författarens arbete har varit, att visa preussarnas förhållande till Carl Johan och ett rättfärdigande af hans såväl militära som Politiska åtgärder i Tyskland. Men för öfrigt innehåller arbetet, i dess början, en sammandragen öfversigt af Sverges ställning under de sednare åren af Gustaf IV Adolfs regering, kriget i FinJand, revolutionen 1809, Carl Johans val till kronPrins, missförhållandet till Napoleon, som yrkade på trogen åtlydnad af kontinentalsystemet, under det att England förbehållit sig handelns frihet. Märkligt förefaller Napoleons sätt att injaga fruktan hos Carl Johan genom flera hårda anspråk, man kunde nästan säga befallningar: deribland yrkandet, att vi skulle förklara England krig, då vi sjelfva voro utblottade etter kriget med Ryssland. Slutligen Napoleons anfall, då han 1812 började kriget genom att eröfra Pommern, hvarefter kronprinsen genasi skickade gretve C. Löwenhjelm till Petersburg, för att afsluta en allianstraktat. Sverges politik var således föranledd af nödvändigheten, men icke af tycken. Vidare anföres Napoleons anbud om allians, då han förmodade Carl Johan vara tillräc uppskrämd och följaktligen benägen att emo: a de för honom personligen högst fördelaktiga vilkoren — då det var försent, och då man kunde förutse utgången af den stora fransyska folkvandringen i ett af försvararne sjelfva ödelagdt land. Arbetet sluiar med en kortare afhandling om föreningen med Norge. Det hela har öfverallt stöd af säkra politiska bevis, anförda efter en stor mängd utländska författare — Carl Johans motståndare — samt en likaledes stor mängd akter ur våra svenska archiver, och kan i sjelfva verket anses såsom ett ganska vigtigt bidrag till konung Carl Johans bistoria. — Meteorologiska observationer. AAAA Navarshan månad.