Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1866, sida 1

AAOAOAO3 Wiirtembergs officiella tidning förnekar, att underhandlingar rörande fästningen Ulm ega rum mellan kabinetten i Berlin och Stuttgart. FRANKRIKE. Bland de många rykten, som förefinnas om underliga politiska kombinationer, innehåller nu äfven ,Presse en artikel, som säkerligen skall väcka mycket uppseende. Den lyder sålunda: Alliansen mellan Preussen och Ryssland är en fait accompli. Det handlar icke numera endast om det ständiga utbytet af goda tjenster, som år 1863 gaf sig uttryck i utlevereringskonventionen, denna permanenta medbrottslighet, som ännu i går tillät .Nord att säga, att Preussen är Rysslands traditionella bundsförvandt: det handlar nu om verkliga förbindelser, som blifvit ingångna för ett specielt ändamål och med afseende på beämda eventualiteter. Tanken att återälla det redan gamla förbundet och att närmare? sammanknyta detsamma framkom i de förhandlingar, som general Manteuffel — hvilken till en början blef kallt mottagen —i Petersburg hade med cheferna för åtskilliga fraktioner, hvilka täfla om czarens gunst. Denna tanke upptogs med glädje i Berlin, der man snart blef mycket verksam för dess realisation. I Petersburg blef den icke gällande utan mycken strid, hvilken tillochmed höll på att framkalla en ministerkris. Partisanerna af legitimiteten och rätten med Guds nåde voro af den åsigt, att ryska regeringen icke kunde frångå sina traditioner och principer, i det denna regering gillade den våldsamma afsättningen af flera kungliga familjer, hvilka både voro äldre och berömdare än huset Hohenzollern. Emellertid har det parti, hvars själ är Miliutin (ehuru icke dess synliga öfverhufvud), och hvars doktriner äro en blandning af politisk fanatism och religiös illumination, för hvilket Rysslands förstoring är mera en trosän en fosterländsk fråga, och som tror på Rysslands mission, likasom konung Wilhelm på Preussens, — detta parti har uttalat sig för en allians med Preussen, i hvilken det tror sig hafva funnit ett kraftigt medel för sina ändamål. Detta partis råd inverkade på kejsar Alexanders beslut. En förklaring i Journal de S:t Petersbourg och några tomma förbehåll i afseende på de afsatta regenthusen voro de enda medgifvanden, som gjordes åt motpartiet. Skulle Ryssland i utförandet af sina planer i Orienten stöta på något annat motstånd än af turkarne, så skall Preussen komma till understöd. Skulle en utländsk intervention vilja hindra Preussen vid dess införlifningar i Norra Tyskland, eller i den redan började annexionen af landet norr om Mayn, så kan Preussen räkna på hjelp af ryska vapen. Så hafva de suppositioner blifvit dementerade, som förmenade, att Preussens förstoring skulle hafva till resultat, att ett bålverk bildades mot Rysslands planer. ... Man skulle förgäta historien och tillsluta ögonen, om man icke insåge, att alliansen mellan Preussen och Ryssland är så logisk och oumbärlig för begge hofven, att någon köld dem emellan endast skulle kunna vara öfvergående. Den tid finnes icke mera, då suveränernas familjeförbindelser bestämma allianserna; familjefördrag äro nu för tiden omöjliga. Åbstrakta, politiska theorier, sådane som uttrycktes af den heliga alliansen, erbjuda icke längre ett tillräckligt starkt band. En allians kan nu icke hafva kraft eller varaktighet, så vida icke till grund för den ligga gemensamma intressen, eller förödmjukandet af en gemensam fiende. Den rysk-preussiska alliansen är betingad af begge dessa vilkor. Preussen och Ryssland hafva ett gemensamt värf att fullfölja, tillintetgörandet af den polska nationaliteten. Det var Preussen, som först framkastade iden om Polens delning; Preussen har äfven förberedt och påskyndat detta verk. Så förenade, arbeta dessa makter gemensamt för att undanrödja de sista spåren af det polska namnet. Under det kabinettet i Petersburg förryskar en del af polska folket, germaniserar Preussen en annan del. Det tvingar denna del af polska befolkningen allt kommer omkring. hlott yflig.