allt kommer omkring, blott ytlig, låtsad och sorgligt genomskinlig. Från Rom till Chambery: — jag såg på kartan och blef förskräckt, då jag fick se hur långt de lågo från hvarandra. Jag sick till postkontoret och underrättades, att bret till Chambery kunde skickas vid Turin eller Marseille. I hvilket fall som helst, skulle de vara på vägen fem eller sex dagar — lika länge som till London. Derefter begaf jag mig till Hötel PAngleterre, för att fråga mrs Sandyshaft hvilken väg hon föreskrifvit att brefvet skulle skickas, och fick till svar, atts hon inte besvärat sig med någonting sådant, utan endast satt: Chambery, Savoyen — och det var alldeles nog. IILart var allt som angick henne. furu lemnade hon åt dem, hvars sak det var att fortskafta det. Med denna dåliga tröst måste jag låta mig nöja. Jag hade ej annat att göra än tåligt vänta, räknande hvarje timme af de sex långa dagarne och närande min inbillning med gissningar rörande hvarje möjlig olycka, som kunde inträffa med min tantes bref. Antag nu, att adressen var oläslig! En mera vårdslös och otydlig stil kan man knappast tänka sig, MUltag, å andra sidan, att det gick via Turim, och posten röfvades bland bergen — eller sjövägen, och ångbåten förliste? Antag till och med, att det säkert anlände till Chambery, och Hugh rest, innan det kom? Skulle det, i den händelsen, skickas till Broomhill? eller skulle det ligga der månad efter månad, med alla dess hoppfulla och tröstande ord olästa? På detta sätt förgingo fem dagar. På den femte sade jag: I morgon skall han