Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1866, sida 1

Hugh, tycktes det, var i begrepp att afresa till Chambery, då min tante sist hörde något från honom, och hade bedt henne, i händelse hon hade någonting vigtigt att meddela, skrifva till honom dit. Jag reser, skref han, men jag vet förut, att jag reser förgäfves. Hon är för alltid förlorad för mig. En dag, då jag är alldeles utsliten af långvarigt sökande, skall jag kanske finna hennes graf på något ensligt ställe, bland fremlingars grafvar. Gud gifve det! Jag ville gerna dö der och blifva lagd bredvid henne. — Min tante gaf mig detta bref. Jag bar det vid mitt hjerta under dagen; sof med det under min hufvudgärd om natten; fläckade det öfver allt med mina tårar. Min stoicism var, när