Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1866, sida 2

Nassau, Frankfurt och Hannover. ken hvarföre icke trupperna i alla de anhekterade länderna samtidigt svurit fanan, är att söka i den omständighet, att exkonung GeorgasIIannover hårdnackadt vägrat lösa sin officerskår från trohetseden och ej vill höra talas om förslag i denna r ning. Provincial-Correspondenz menar, att konung Georg icke iir alldeles tillriknelig för hvad han gör eler icke gör, i det han under den sistförflutna tiden lider af häftiga krampanfall, som räcka hela timmar och efterlemna en stark matthet, som åter omvexlar med den yttersta ex altation. Han. nu icke kunna i sin , yttrar den preu ningen m cd! idsamt. Alt preussiska regeringen bemödat sig att få en öfvereuskommelse till stånd med konung Georg, fast hitintills utan resultat, påstås i en skrifvelse från Hannover till Weser Zeitung af den 15 dennes. Enligt denna skulle engelske gesandten i Berlin, lord Loftus, lilige intressera sig för ett vänligt arrangement mellan preussiska kronan och konung Georg samt för detta ändamål haft fiera samtal med grefve Bismarcks suppleant, understats okreteraren Thiele. Man skall n preussisk sida gjort konung Georg fabelaktiga penningeanbud och slutligen utfästat sig att erkänna hhans son som tronföljare i Braunschweig; men äfven detta anbud skall konung Georg hafva besvarat med ett upprepande af sin bekanta protest. Grefve Bismarcks helsotillstånd är ännu långtifrån tillfredsställande. . ITALIEN. Den påfliga regeringen har afsändt talrika agenter till alla delar af Italien med uppgift att taga kännedom om den allmänna meningen i landet, och detta af det skäl, att nämnde regering nu kommit underfund med opålitligheten i uppgifterna rån dess förra korrespondenter. Korrespondenserna till Rom hafva också visat sig helt olika mot förr. Så yttras i ett bref rån Venedig till en romersk tidning, att nationen som en man håller på enheten af det unga konungariket. Man hoppas, att detta icke skall blifva utan inflytande å påfvens beslut. Flera kardinaler lära Då förtrolig väg gjort italienska kabinettet det meddelande, att de talat för en försonig politik, och att de söka förhindra samt hoppas kunna förhindra påfven att lemna den heliga staden efter de franska trupernas aftåg. Amiral Persanos advokat, Mancini, lärer hafva fått det infallet att åberopa den österrikiske amiralen TegelthofF. Persanos motståndare vid Lissa, som vittne. Man tror att segraren vid Lissa skall hörsamma kallelsen. Amiral Persano sjelf lärer redan förut hafva tänkt härpå. FRANKRIKE. Frankrike har förlorat en af sina utmärktaste statsmän, Italien en af sina trognaste vänner och gynnare, kejsar Napoleon en af sina tillgifnaste tjenare och dynastien ett af sina starkaste stöd: Thourenel är död. Sedan flera år hafva kroppsliga plågor hindrat honom att utveckla den verksamhet och energi, som var honom så egen. Hans ryktbarhet daterar sig från det diplomatiska fälttåget före, under och efter kriget på Krim; han kände Orienten troligen bättre än någon nu lefvande fransman och hade under sin vistulse i Orienten skaffat sig den noggrannaste kännedom om nyhellenerna, hvilken var långt ifrån till deras fördel. I afseende på Italiens pånyttfödelse hade han de största förtjenster och utvecklade stor kraft mot alla de intriger, som i Frankrike spunnos mot hans planer härvid. Han hade här att strida emot icke allenast en stark opinion inom de lagstiftande kårerna, utan äfven emot många utom dessa korporationer stående franska notabiliteter, hvilka gjorde splittringen af Italien och Tyskland till ett hufvudvilkor för den franska politiken. Monitören framhåller såsom en förtjenst af Thouvenel, att han i betydlig mån medverkade till annexionen af Savoyen och Nizza; emellertid torde man hafva rättare uti att säga, att han här höll god mine och var för god fransman för att säga nej till ,rofvet. Hans allvarliga sträfvan var städse att gifva italienarne ersättning för detta offer, och, innan krafterna sveko honom, arbetade han oaflåtligt på, att de romerska och venetianska frågorna skulle lösas till förmån för enhetsstaten, och att en solid allians skulle tillvägabringas mellan Frankrike och Italien. Den 15 September 1864, då den ofta omtalade konventionen kom till stånd, var en hedersdag för Thoetrenel Aanh att rättfärdisganda af hang nalitiken