Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1866, sida 2

I det förra bor och arbetar han; i det sednare rökar han, saperar, träffar sina vänner och afhandlar med dem dagens nyheter. Från caföet uteslöt mig både min lust och mitt kön; men i dess omedelbara grannskap, om icke på sjelfva gatan, var mitt logi beläget. Från mitt igkammarefönster hade jag utsigt åt Via Margutta, men jag uppehöll mig förnämligast på andra sidan af huset i ett rum, som på samma gång tjenade mig till atelier och förmak. Straxt utanför detta rum var en liten loggia, der jag kunde frukostera i fria luften, och der Goody brukade sitta med sitt arbete, under det jag målade, samt prata med mig genom det öppna fönstret. Loggian var en stor tresnad för oss; ty der fanns ingen trädgård till huset, hvari vi bodde. Vi voro likväl på denna sidan omgifna af andras trädgårdar, hvaraf de ilesta voro fulla af orangeoch citronträd. I en trädgård tätt bredvid fanns en gammal marmor-cistern, som en gång varit en präktig sarkofag. I en annan stodo två förfallna messbevuxna stenurnor med antika ornamenter. ÄÅtt blott promenera på denna lilla loggia i morgonsolskenet, kastande brödsmulor till kycklingarne i min grannes trädgård, betraktande dagern och skuggan på de gröna läfven och de söndriga urnorna, och lyssna till militärmusiken på något afstånd, var behagligt och mildrande för en, hvars helsa var så bruten som min. Det var en lugn och glad vrå — just en fläck, der man kunde föra ett arbetsamt och ensligt lif— dag efter dag och år efter år, tills slutet skulle komma. Detta lilla hem hade min gode vän, professorn, sökt upp åt mig. Års Goody