Norge. Ulrandringen från Norge. I en korrespondens till Dagl. Alleb:a från Norge af d. 16 d:s läses bland annat följande: Såsom förut anmärkts, företer utvandringen från vårt land till Amerika detta år den egenheten, att den fortfar till långt in på hösten, medan den förut egt rum endast under vårmånaderna. I går afgick ånyo ett utvandrarefartyg från Kristiania, hvilket dock sannolikt blir det sista, emedan det knappast förr än i December månad kan föra sina passagerare til Newyork. Egentligen är det ingenting i hela landet, som för närvarande så tager uppmärksamheten i anspråk, som utvandringen, och jag skall derför ytterligare taga mig friheten att dervid göra några anm kningar. Det är nu ungefär 40 år, sedan de förste utvandrarne lemnade sina fjelibygder för att draga ut till den afgsna vestern. Denna utvandring af några få hundra menniskor väckte då särdeles stor uppmärksamhet. Man frågade sig då, liksom man frågar nu för tiden, hvad det var för sociala vidrigheter, som tvungit så många af våra landsmän att öfvergifva det fria, lyckliga Norge; och svaret måste visserligen blifva: missnöje med flera förhållanden här hemma, oaktadt det blir svårt att påpeka bristerna och ännu svårare att angifva medlen till desammas afhjelpande. Det är likväl