Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1866, sida 2

stufvurätten utslag i Lördags. Vi skola här i korthet referera detta mål. Med anledning af några uti N:o 229 af detta blad uti artikeln -Bismare ekommande uttryck, yrkade pres rombudsmannen, hofrådet Ileimbärger, ansvar å detta blads u Lagerborg. i stöd af 5 3 i II. K. M:s Förordning om tryckfrihet i Finand af d. 18 Juli 1565. De åberopade lagrumi men yda som följer: 2 — i3 2 2 A ifter om oifentliga fö pjsardömet, egnade att 1 nedsi s spira förenade smed böter från fy -Utgifvare af pc brytelser dubbelt uti a na Å is 31 upptagne 2 der straffet ej är urbota, eller böter icke upr till åttatusen mark: dock må ej heller en sådan förhöjning dömas till högre böter än åttatusen mark pten Lagerb gaf i anledning häraf den förklaring, att han ville bestrida att pre öfverombudsmannen kunnat hafva någon anledn till åtalet, men ville dock härvid framställa några omständigheter, som borde frikalla honom från ansvar enligt de nyss åberopade lagrummen. Det torde ligga för öppen dag att Helsingfors Dagblad sorgfälliet sökt hålla sig inom p gens gränsor mt undvikit att genom uttryck, som kunde anses stötande, gör. si ationen retsam i afseende de förhållanden ä I de internationela ämnen, pressla har bladet underkastat formen för fra gen en noggrann sjelfkritik. Om någongång de uttryck, som förekommit, synts närma sig gränsen af hvad som kunnat tolereras, har det gällt någon fråga, som för vårt eget land varit af vigt, och der alltför stora skrupler och ett uppoffrande af innehållet för formen icke skulle varit på sin plats. Svaranden ansåg att en opartisk granskning af Ilelsingfors Dagblads ställning gentemot vår presslag alltid borde leda till en sådan uppfattning. Men just på denna grund kunde det väl vara föga antagligt att Helsingfors Dagblad afsigtligen skulle velat äfventyra sitt hittills följda program, blott för det ganska måttliga nöjet att in extenso få införa en ur ett annat blad hemtad lefnadshistoria öfver hr v. Bismarck! De åtalade uttrycken hade också blifvit qvarstående helt och hållet af förbiseende. Till stöd för att ett sådant förbiseende dock var ursäktligt anförde svaranden, att artikeln var hemtad ur Ny Tliustrerad Tidning, hvilken redan varit underkastad censurens skärseld och utdelad istaden. Svarandens genomläsning af artikeln skedde der före icke med den noggranhet den skulle erfordrat: ty man spanar icke med samma argusögon, som uti egna manuskripter, i de spalter, hvilka tyckas erbjuda tryggheten af att redan hafra genomgått officeel myndighets pröfning. Svaranden ansåg denna omständighet srikalla honom från ansvar, helst de stränga böt belopp, som finnas stadgade i det lagrum, pressöfverombudsmannen åberopat, väl icke kunna vara afsedda mot andra an uppsåtligen tillkomna pressin, Åklagarens, hofrådet Heimbirgers, a andraganden gingo hufvudsakligen ut derpå, att aftryck ur en redan censurerad tidning icke frikallade utgifvaren från ansvar. För öfrigt medgaf hofrådet att intet skäl funnes att betvifla, det läge Isen tillkommit af förbiseende. s Det utslag, i hvilket rådstufvurätten stannade, var af hufvudsakligen följande innehåll: Rätten fann de uti Dagbladet N:o 220 i artikeln ,,Bismarck förekommande och af åklagaren anmärkta uttrycken innefatta smädande och vrånga omdömen rörande offentliga förhållanden inom det ryska kejsardömet, ehuru denna artikel blifvit med angifvande af an ordagrannt aftryckt från Ny Ållustrerall lmilenes hvilket blad dessförinnan, efter undergången granskning af vederbörande pressombudsman, genom postverket utdelats till prenumeranter här i staden. samt åklagaren icke motsagt kapten Lagerborgs uppgifter, att han, af nyssberörda omständigheter förledd, låtit, utan att närmare genomse ärtikeln, astryel densamma, och att de förgripliga uttryckens insorande sålunda härrört allonast af förbiseende 105 redaktionen, — ansåg rätten Dagbladets utgifrare likväl, på grund af S 31 i T frihet rdningen, vara ansvar underkastad för det anmz uttryck fått i Helsi )agblad inflyta, hvarföre domstolen pr ådoama kaptenen gerborg. som förut icke varit för ofverträdelse at pr n under tilltal ställd, att böta ättakundrade mark finskt mynt, att uttagas ur Da dets ansvarssumma. Det med qvarstad bel ada nummer 220 af tidningen konfiskerades. Mäålet hemställes till Åbo hofrätt. Om i Finland ännu qvarlefver den gamla mansboten, 159 rdr, så har det kostat Helsingfors Dagblads utgifvare fyra gånger mera att hafva, af uppenbart förbiseende, låtit en opassande rad inflyta i sitt blad, än om han af vårdslöshet varit vållande till en menniskas död.