Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1866, sida 2

gens blad bortflyga för vinden och af de tusentals exemplar, som i dag utkomma, är det svårt att i morgon uppsamla ett fåtal. En tidnings redaktion må vara belåten att hafva ett exemplar af sin egen tidning i behåll. Vi måste alltså tillsvidare afstå från vår afsigt att taga Dagl. Alleh. på orden, då denna tidning, på ett sätt, som högligen öfverraskat oss, ,,inbjuder Handelstidningen att ur våra (D. A:s) förflutna årgångar framleta när D. A., t. ex. i handels och näringsfrågan, varit af andra åsigter än dem bladet nu förfäktar. . Vi trotsa vår kollega, fortfar D. A., att kunna anföra något enda yttrande mer än det vi sjelfva anmärkt och beklagat, nemligen ett referat af finanskomittens betänkande, som genom förbiseende inflöt i en af tidningens första årgångar. . Det skulle alltså vara en dröm hvad vi och alla andra hittills antagit, nemligen att tidningen bytt om talan i dessa ämnen. D. A. har aldrig förfäktat annat än protektionistiska åsigter. Att bladet skulle hafva, på grund af någon outredd naturkraft, gjort den ofta omtalade omsadlingen, är ett gement förtal. De belopp, hvarmed vissa herrar fabrikanter till bladet kontribuerat, hafva väl då varit endast tacksamhetsyttringar. Så har man blifvit misskänd och oskyldigtvis smädad här i verlden. Det ,,patronage, som tidningen vunnit på sednare tider, innebär följaktligen icke heller någon dagtingan med dess öfvertygelse. Karakteren deraf framställes af D. A. sålunda: Om det nu enligt Handelstidningens medgifvande är en fullkomligt laglig och berättigad sak, att en tidning skaffar sig en förlagsman, så är det väl icke mindre lagligt och berättigadt att den skaffar sig flere. Och om den ene gjort det af intresse för en sin enskilda affär och. de flere gjort det af intresse för fosterlandets allmänna angelägenheter och den offentliga diskussionen, så är det senare förhållandet väl minst lika hederligt som det förra. Och om härtill kommer såsom förhållandet är med denna tidning, att dess förlagsmän utgöras af medborgare representerande en mångfald af olika samhällsklasser och politiska tänkesätt, så är det uppenbart att de icke, hvarken i enskilda eller offentliga angelägenheter, velat eller kunnat utöfva något inflytande på tidningens innehåll, och den enda garanti de sökt gentemot utgifvaren är det program, som ligger i tidningens föregående årgångar. Från deras sida är det sålunda endast ett lika allmänt som aktningsvärdt intresse för den offentliga diskussionens upprätthållande, som föranledt deras medintressentskap. Men invänder ändå Handelstidningen med den ridderlighet, som är henne så egen, detta hindrar icke attåtidningens redaktör likväl sålt sin öfvertygelse och sin penna. Detta hör till det slags smädelser som hvarje hederlig man kan besvara med tystnadens förakt, men ett rent samvete kan äfven träda belackaren under ögonen. Ett ord således. Hallstarrighet är ingen publicistisk dygd och att taga lärdomar af tiden höfves hvarje tänkande man, Vi höra icke till denna konseqvensens narrar, som tacka Gud att de bibehållit samma åsigter som de haft som barn, och äfven den unge fyren har väl lärt åtskilligt, sedan han började öfva sig att föra pennan. Härefter följer den ofvan omtalade inbjudningen, att söka beträda Dagl. Alleh:a med att hafva drifvit förr andra åsigter än nu. e Det är alltså gifvel, att Dagl. Alleh:a blifvit grymdt misskändt. De personer, som utgöra bladets s. k. patroner, äro idel patrioter, som alls icke hatva något eget intresse förbundet med de meningar rörande Handels-och näringsfrågan, som D. A. förfäktar. De stora sammanskott, som skett till bladet på olika häll, hafva alla sin grund i samma patriotiska känslor; de kontributioner, som för några år sedan lenmades af vissa fabrikanter — allt idel patriotism, allt erkänsla för red:ns upphöjda karakter och tänkesätt. Och så talar man om otacksamhet i vårt land! Och så har man misstänkt Dagl. Alleh:a för att vara köpt. O .smädelusta! Men när Dagl. Alleh:a på ett så segrande sätt ådagalagt sin egen oskuld, så borde måhända bladet aktat sig för att angripa andras, och det var ctt sådant angrepp, som framkallade våra betraktelser. Det var Dagl. Alle:h:s tal om Aftonbladets generade ställning, hvilket D. A. nu drifver derhän, att Äftonbladets förlagsman ,lagt sitt kapital i tidningen för att genom dess agitation bedrifva enskilta affärer, som stå i strid med det allmännas intresse. Den affär, som här afses, har likväl vunnit en majoritet, om också knapp, hos Stockholms stadsfullmäktige och dess öfverståthållareämbete, hvadan det tyckes som A. B. skulle kunnat förorda densamma utan enskilta motiver. Vidare hafva vi i Aftonbladet uti detta ämne väl sett insända och undertecknade artiklar, men ingen ,agitation från red:ns sida, och sådana artiklar har man ju kunnat få införa äfven i Dagl. Alle:ha, när man velat betala derför. Slutlicen behöfver man icke — — O— ——