Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 1

Granskar man de nämnda inspektörsberättelserna så framgå deraf följande förhållanden: I Malmökuts län, som annarett i fråga om folkskolan jemförelsevis väl lottadt lin och som sålunda i sina 256 socknar har 401 skolor, 135 kolar sderi inberäknade, finnas endast D boksamlingar, endast en högr (Höganäs) och endast 4 sk lei landet. Eristiunstads och Plekin 117 skolor, smäskolor och a inberäknade, men endast 3! samlingar och ingen slöjdskola mer än i Vestra Ljungby fasta skola. Alla skolorna äro bekostade af kommunerna utom 3, hvaraf 2 äro af ofrälse personer. I Södermanlands östra inspektionsdistrikt, omfattande 90 församlingar, finnas 158 skolor, men deraf äro endast 7 privata (5 folkskolor, 1 rotskola, 1 småskola) och bland dessa endast 4 bekostade af enskilda. Sockenboksamlingar finnas endast i 53 församlingar. Någon undervisning i d meddelas i 14 skolor, men egentliga löjdskolor finnas endast 2. Någon undervisning i trädgårdsskötsel meddelas endast i 8. och egentliga skolträdgardar finnas blott 3. I Södermanlands vestra distrikt råda enahanda förhållanden, ehuru siffror ej kunna angifvas annat än i samband med det till samma inspektionsdistrikt hörande Nerikes solkskolestatistik. I många det vestra Södermanlands socknar äro skollokalerna mer eller mindre otillräckliga. I hela distriktet finnas endast 60 sockenboksamlingar. Undervisning i hand las endast i 1 skola för för flickor; och und ervisning i trädgårdsskötsel endast i 5 samt något litet i 3. Den annars-så fullständiga inspektionsberättelsen af prosten Johansson öfver Linköpings stifts 11 kontraktsprosteriers skolor är icke tabellariskt uppställd, hvadan man icke utan mycket registreringsarbete kan erhålla någon öfversigt öfver skolförhållandena derstädes. I allmänhet synes dock förhållandet med sockenboksamlingarne, slöjdundervisning o. s. v. der vara detsamma som i de andra här nämnda länen, möjligen, åtminstone i fråga om sockenboksamlingen, något bättre. Inom Linköpings stifts andra 8 härader, omfattande 104 församlingar, finnas sockenboksamlingar i 56. Undervisning i slöjd meddelas i 3 och i trädgårdsskötsel i 3. För intetdera af JVestergötlunds begge inspektionsdistrikter äro uppgifter meddelade rörande sockenboksamlingar, undervisning i slöjd eller trädgårdsskötsel, och icke heller om de särskilda skolornas uppkomst genom enskild uppoffring, ett förhållande som dock icke beror uppå att dylikt der icke funnits att uppteckna, utan endast derpå att de begge nämnda distriktens inspektörer icke ansett uppgifter i det afseendet ingå i planen för inspektionsberättelsen. Till någon särskild verksamhet eller uppoffring för folkets upplysning å adelns sida kan svårligen af de nu anförda berättelserna slutas. Adeln synes icke hafva mer än andra samhällsklasser visat sig i detta fall färdig till några uppoffringar. En kild undersökning af förhållandena inom landet från den här valda synpunkten skulle sannolikt icke leda till några gladare upptäckter. Det lilla som i detta fall göres eller uppoffras blir vanligen genast bekant. Har någon med 50 å 100 rdr bidragit till en sockenboksamling, så förkunnas detta af landets alla tidningar, såsom vore det en särdeles storartad gerning. Men äfven i detta fall hafva berättelserna under de siste åren varit temligen sparsamma. Och med allt detta har adeln ansett folket otacksamt, detta folk, som är oförståndigt nog att icke kunna anse adelns likgiltighet eller overksamhet för upplys ningens allmänna utbredande såsom bevis på annat än blindhet och sjunken sedlig kraft hos densamma. Och med allt detta Tundrar adeln uppå, att folket icke ville veta af dess sjelfskrifvenhettill folkombud, att det icke ansåg sig böra och kunna sträcka sin tacksamhet för hvad 1600-talets för upplysning och mycket annat godt nitälskande aristokrater uträttade till ättlingar, som ärft namn, anspråk och rättigheter, men föga eller intet annat! Uppgörelsen mellan svenska folket och den svenska adeln är un till god del fullbordad, och detta — lätom oss alltid erinra oss det — genom fosterländsk samverkan af den del af adeln, hvilkas fosterlandskärlek bräckt ner deras fördomsfulla adelssjelfviskhet. Men så länge den svenska adeln bär namn, som erinra om medborgerliga förtjenster, så länge skall äfven folket vänta att se dem som bira dessa sallning att en ung familj skulle ringas a 4A 11 dllS 1 Ä e