Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1866, sida 1

sallning att en ung samilj skulle ringas och dömde två olyckliga grisar till ensam arrest. Efter att nafva tagit afsked af grisarne, gingo vi till stallet och derefter långt bort till ett klöfverfält, der vi besågo fåren och de små hvita lammen, till ett antal af mer än trehundra. Och under hela detta kringströfvande voro min tantes vaksamma ögon öfver allt. Ingenting un slapp henne; och tjenarne tycktes betrakta henne icke blott med vördnad, utan äfven med någon grad af förskräckelse. Klockan tolf kommo vi hem till luneh, klockan fyra åto vi middag, och efter middagen lade min tante Zönes i mina händer och bad mig läsa debatterna i parlamentet, under det hon satt och stickade i sin ländstol. Det var inte roligt, men jag fullgjorde det redligt och fick beröm för mitt uttal. Sedan vi druckit the klöckan ju, ströfvade vi omkring trädgårdarne tills nära nio, då jag skickades till sängs. Sådan var min första dag på Stoneycrost Hall, och sådan var hvarje dag under veckor och månader derefter. Ibland tilibragte vi en afton i prestgården — ibland kom pastorn eller doktorn in till tliå; men med dessa ringa förändringar, förblet pro grammet oförändradt. Efter några veckor lärde mig min tante hufvudreglorna för whist, och sedan spelade vi det regelbundet en timma efter th. Det var ett tyst lif, men ett mycket lyckligt. Lugnet, den friska luften, de tidiga timmarne, allt tycktes stärka och förbättra mig, Hvarje timwa var en helgdag — hvarje andedrag njutning. Botad tör mina ensliga vanor, blet jag dagligen lifligare och barnsligare. Att vara befriad från miss Whympers styrelse