Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1866, sida 1

dra rapporter beslöt prins Fredrik Carl att angripa och gaf på aftonen den 2 sin armå6 ordres att ofördröjligen framrycka öfver Horzitz. Derjemte sände han löjtnant v. Normann med ett bref till kronprinsen, som deri anmodades att nästa morgon framtränga från Milotin och angripa Österrikarne i högra flanken, under det han (Fredrik Carl) anföll dem i fronten. Det var att befara, att de kringsvärmande österrikiska kavalleripatrullerna skulle uppsnappa adjutanten med brefvet. v. Normann undvek dem dock lyckligt, anlände kl. 1 på morgonen i kronprinsens högqvarter och var kl. 4 åter tillbaka hos prins Fredrik Carl och öfverbringade till honom löfte om 2:dra armens medverkan. Hade denne adjutant blifvit fången eller dödad på sin väg till Milotin, så skulle detta sannolikt varit af stor betydelse för utgången af hela fälttåget, ty på detta bref bede till stor del resultatet af slagtningen den 3 ennes. Längt före midnatt voro alla prins Fredrik Carls trupper i rörelse och staben lemnade Kamnitz kl. 1, 2 på morgonen. Månen sken stundtals klart, men var ofta dold bakom moln, och då kunde man tydligt urskilja de slocknande bivuakeldarne, vid hvilka trupperna legat längs vägen. Dessa eldar sågo ut som stora irrbloss, när deras flammor fladdrade i vinden, och de sträckte sig öfver flera mil, ty 1:sta armen utgör icke mindre än 150,000 man och så stora truppmassors bivuaker utsträcka sig öfver en stor terräng. Det började så småningom att dagas, men med första solstrålen kom ett tätt duggregn, hvilket höll i ända till eftermiddagen. En genomträngande kall blåst uppstod, hvilken kändes så mycket obehagligare för soldaterna, som de sofvit obetydligt och förplägningen varit skral. När det dagats hade trupperna intagit sina ställningar för angrepp. Armåens hufvudmassa stod vid Milowitz, en by på vägen från Horzitz till Königgrätz, 7:de divisionen under general Fransechy stod vid Ceschwitz på venstra och 4:de och 5:te divisionerna i byarne Brislau och Psauch på högra flygeln, under det general Herwarth v. Bittenfeld med 8:de och en del af 7:de armekåren sändes till Neubidschau på yttersta högra flygeln, cirka 10 mil från Milowitz. Ungefär kl. 4 begynte armåen att avancera och marscherade långsamt uppför den sakta sluttande landthöjd, som sträcker sig från Milowitz till byn Dub, 5 mil längre bort emot Königgrätz till. Säden låg våt och nedtryckt af regnet på marken. Tiraljörsvärmarne kommo lätt igsnom, men de i slutna kolonner följande trupperna marscherade med möda i de nedtrampade åkrarne, och artilleriserviserna fingo arbeta dugtigt för att släpa kanonhjulen genom den veka, klibbiga åkerjorden. Omkring kl. 6 var hela arm6een framme i närheten af Dub, men fick icke lof att bestiga kammen af höjden, ty den betäckte alla deras rörelser. Österrikarne kunde ingenting se af trupperna som uppmarscherade bakom höjdkammen, ja, de kunde tro, att af preussarne på sin höjd de vanliga förposterna voro i närheten, ty de kavallerivedetter, som framskjutits om natten, hade stannat vid Dub och icke bemärkt preussarnes framryckande. Från toppen af den höjd, hvarpå Dub ligger, sänker sig landet sakta ned till ån Bistritz, hvaröfver landsvägen går i byn Sadova ungefär 114 mil från Dub. Från Sadowa höjer sig åter terrängen på andra sidan Bistritz och bort emot byn Lipa, som bemärkes genom sitt kyrktorn, som står på en liten kulle 1 mil från Sadowa. Den som denna morgon hade stått på spetsen af höjdsträckan, skulle sett Sadowa med sina af trädgårdar omgifna träkojor och flera vattenqvarnar ligga ett stycke längre nedåt floden. Men dessa qvärnar arbetade icke, ty alla. innevånare voro bortdrifna; och de hvita rockar, som skymtade hår och der mellan husen, voroicke mjölnarekläder eller böhmiska hondrockar, utan österriki ska uniformer. Tre fjerdedels mil längre ned vid Bistritz står ett stort rödt tegelhus med en hög skorsten, hvilket ser ut som en fabrik: träbyggnader, som stå bredvid, äro otvifvelaktigt magasiner; nära derbredvid bildar en samling träkojor, förmodligen fabriksarbetarnes bostäder, byn Dohalitz. Något mer än en mil ännu längre nedåt Bistritz ligger byn Mekrovans, likasom de flesta böhmiska byar bestående af hus, byggda af furutimmer och dolda af trädgårdar. Slottet Dohalicha är beläget på en kulle ungefär halfvägs mellan Dohalitz och Mekrovans. Bakom Dohalitz sanit mellan denna by och landsvägen, som går genom Sadowa, är en stor tät skog; många träd i densamma voro afhuggna till ungefär 10 fot öfver jorden, och de afhuggna grenarne flätade mel lan de qvarstående stammarne, för ätt så mycket som måjligt försvåra inträngandet i skogen. På den öppna sluttningen mellan Dohalitz och Dohalicha tyckte man sig förmärka en mörk linie af enskilda buskar, men kikaren visade att det var kanoner. Till venster uppför Bistritz var terrängen öppen mellan Sadovas trädgårdar och de träd, som vexa kring Benatek — en liteu by ungefär 2 mil ofvan Sadova, hvilken betecknade österrikarnes högra flygel — utom der midt emellan dessa byar en bred strimma af barrskog: utsträcker sig på 24 mils längd. Öfver och på andra sidan om dessa byar och skogar såg man Lissas kyrktorn, derunder några hus. trädgårdar och grupper af barrrkog; längre till venster såg man Bisliocs hyddor. Luften var mulen och dimmig, regn föll beständigt och vinden blåste bittert kallt, medan infanteriet och artilleriet höllo sig stilla i afvaktande ställning bakom Dubs kullar. Kl. 7 kastade prins Fredrik Karl sitt kavalleri och ridande artilleri framåt. De marscherade mot Bistritz i lätt traf och höllo på vackraste sätt sin linie, ehuru ofta glidande på den fuktiga marken. När man kommit till foten af höjden, smattrade trumpeterna, och medan sqvadronerna gjorde sina rörelser för att komma öfver bron, såg det ut som om de manörrerat endast för att utmana den fiNET TARO SV DPS 22—2 ———.3—