djupning af terrängen mellan byarne Lipa och Streselita, hvilken sednare ligger ungefär två mil längre söder ut. Preussiska artilleriet gjorde halt på höjden vid Lipa och sköt med granater, som med förskräcklig noggrannhet exploderade öfver de flyendes hufvuden. Kavalleriet flög att förfölja, men sedan prinsen en kort stund anfört detsamma, måste han öfvertaga ledningen af det hela, ty de österrikiska batterierna hade fattat posto på höjderna vid Streselitz och öppnade en häftig eld på de förföljande preussarne. Då framryckte kavalleriet och angrep i små afdelningar de österrikiska bataljonerna; men dessa, ehuru hastigt retirerande, blefvo icke sprängda och tillbakaslogo vid ätskilliga tillfällen rytteriet, som äfven led mycket af det österrikiska artilleriet. hvars granater ofta slogo ned i sqvadronerna, dödande karlar och hästar. Men de österrikiska batterierna fördrefvos från höjderna genom det talrikare preussiska artilleriets svårare eld, och derefter fortsattes förföljandet. En del af de österrikiska trupperna vände sig till Königgrätz, andra till Pardubitz, och på begge vägarne afsändes trupper till deras förföljande. De sårade, som lågo på marken, utstötte ångestrop, när de sågo kavalleriet spränga emot sig, men prins Fredrik Karl sörjde för att de icke blefvo öfverridna, och vid ett tillfälle hejdade han förföljandet, för att icke föra sina ryttare genom en åker, i hvilken sårade österrikare funnit skydd. När dessa sågo uhlanerna komma, trodde de sig blifva massakrerade, upphäfde jemmerrop och svängde näsdukar såsom tecken till att de gifvit sig; men de hade ingen orsak till fruktan. Ett stort antal fångar gjordes, ty förföljelsen fortsattes till Elbe, och klockan var 9, innan allt skjutande upphört; dock hade armåens hufvudstyrka redan klockan 7 gjort halt. När rinsarne återvände, helsades de af trupperna med höga bifallsrop, men de afstodo såväl från förföljandet, som från att helsa sina egna segerrika trupper, för att träffa anstalter för de sårade. essa lågo i ofantligt antal på slagfältet; äfven de döde ligga tätt. Hvarje hydda, som icke är nedbränd, är uppfylld af sårade. Slaget vid Königgrätz har varit en stor seger för de preussiska vapnen. Trupperna stredo med största hjeltemod; de stodo tusentals i en förskräcklig eld. Mån kan antaga, att ungefär 1,50( kanoner användts i bataljen, bland hvilka 756 preussiska. Kronprinsens angrepp på österrikarnes högra flygel gaf bataljen sin vändning, mer angreppet på centern medverkade väsendtligt emedan om det icke hade blifvit ihärdigt underhållet, österrikarne kunde hafva tillbakavisat flankangreppen. Enligt de preussiska generalernas äsig var österrikarnes återtåg ganska skickligt utförd och deras artilleri förträffligt betjenadt. På preussisk sida deltogo omkring 250,000 man i bataljen (Obs. Med mil menas i ofvanstående berättelse engelska mil,)