Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1866, sida 2

Staden och Länet. Göteborgs högre elementarläroverk. För dem, hvilka intressera sig för undervisningen såsom varande en af ett folks aldra vigtigaste angelägenheter, samt önska, att den omdaningsprocess, i hvilken vårt skolväsende är stadt, må erhålla en hitintills saknad konseqvens i den ritta riktningen, äro de årsberättelser, som hrr rektorer vid slutet af vårterminen pläga offentliggöra, ett ingalunda torrt och ofruktbart studium. Uppgifterna i dessa årsberättelser kunna, samlade och ändamålsenligt sammanställda, utgöra ett vigtigt material för bedömandet af det närvarande systemets förtjenster och brister och för utstakandet af den väg, hvilken en reform måste gå. Ty att en sådan fortfarande är nödvändig, och att man efter de många gjorda experimenterna ännu icke hunnit ett mål, vid hvilket man för en längre tid skulle kunna stanna, derom synas äfven de skolmän vara eniga, hvilka mest beklaga de olägenheter, som med ett öfvergångstillstånd, sådant som det närvarande, äro förenade. Dessa olägenheter äro i sjelfva verket att tillskrifva mindre omgestaltningsprocessen såsom sådan, än fastmer den osäkerhet i afseende på de första ledande principerna, hvarmed den hitintills varit behäftad. Reaktion och framåtskridande kämpa äfven på detta område, och den sämsta tjenst, hvilken de, som hafva högsta ledningen af vårt lands skolväsen om händer, kunna göra saken, är att vackla mellan begge riktningarne och gifva med ena handen för att taga med den andra. Helsosammare vore till och med en kraftig reaktion, enär man af en sådan kunde hoppas, att den genom sina frukter slutligen skulle öfverbevisa sina egna målsmän om deras misstag. Bäst — och ojemförligt bättre än ett fortsatt vacklande mellan partierna — vore naturligtvis ett hofsamt, men fast och om sitt mål medvetet framåtskridande, under: hvilket den högre elementarskolan, varande anstalten för den högre medborgerliga bildningens utbredning, ställdes i ett organiskt förhållande till folkskolan å ena sidan och till de sig mångsidigt förgrenande folkskolorna å andra. Den nu föreliggande ärsberättelsen af hr rektor A. O. Heurlin saknar ingalunda uppgifter af vigt för en karakteristik af den nuvarande skolorganisationen. Lärjungarnes antal, som, då föregående årsberättelsen afgafs, utgjorde 513, var vid denna vårtermins början 536, af hvilka 244 tillhörde den s. k. klassiska och 153 den k. reala linien. I den högsta (7:de) lassens begge afdelningar voro resp. 16 och 24 lärjungar; i de fyra lägsta klasserna resp. 97, 87, S6 och 53. Från och rod 5:te klassens öfra afdelning och uppåt visar sig ett starkt aftagande af lärjungemmerären, mest naturligtvis på den reala, men äfven på den ,klassiska linien — något som förtjenar beaktas vid ett framtida fastställande af ett elementarläroverks rätta verksamhetsområde. Under tiden mellan den förra årsberättelsens utgifvande till höstterminens slut afgingo (förutom 2, som aflidit) 82 lärjungar, samt under vinterferierna och vårterminen, till början af Maj, ytterligare 13, således tillsammans 95, af hirilku endast 8 aflagt afgångsexamen, medan de 87 öfrige lemnat läroverket utan ajtagd afgångsexamen och utan fullbordad lärokurs, till största delen för att inträda i praktiska yrken. Detta torde vara en omständighet, som förtjenar i högsta grad uppmärksammas vid bedömandet af de fordringar, som vår tid ställer på ett elementarläroverk och som dess ännu hufvudsakligen på universitetstudierna beräknade organisation endast bristrälligt kan uppfylla, ätven då, såsom här är fallet, en