Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1866, sida 1

Frågan om framtida användandet af de i St, Kopparbergs län och Norrland belägna, staten tillhöriga skogar samt dispositionen af stubböresmedlen. Sammansatta statsoch ckonomiutskottet, som, efter föregången remiss, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition och dels en i ämnet af Aug. Danielsson från Norrbottens län väckt motion, förehaft denna fråga till behandling, har sistl. tisdag afgifvit sitt betänkande i ämnet. Sedan utskottet deruti redogjort för innehållet af berörda Kongl. Maj:ts proposition samt hvad rikets ständer vid sistlidne riksdag i frågan yttrat, äfvensom för rikets ständers då aflåtna skrifvelse, yttrar utskottet: Hvad dervid först beträffar K. M:ts förslag, för såvidt detsamma afser inskränkning i dispositionsrätten till den skog, som kan komma att tilldelas de nybyggen, hvilka hädanefter i Norrland och St. Kopparbergs län anläggas, eller tillfalla sådana äldre nybyggen, för hvilka föreskrifne odlingsoch byggnadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande författningar verkställda; så synes utskottet, det för bedömande af behöfligheten och nyttan af de föreslagna åtgärderna vara nödigt att taga i betraktande ej blott den fördel, som jordens odlande och en vårdad skogshushållning för ett land medför, utan äfven den skada och de olycksbringande följder, som brist på skogar eller deras allt för långt sträckta afverkande eller missvårdande kan medföra, äfvensom huruvida man inom Sverge vid skogarnes begagnande tillvägagått på ett sätt, som, fortsatt, skulle vara betryggande för deras framtida bestånd. . Utskottet erkänner visserligen, att odling af jorden, uttorkning af kärrtrakter och skogars uthuggning, der dessa tagit ofverhand, temporera klimatförhållandena och utöfva en välgörande verkan både i Tlandennskt och industrielt hänseende; men dessa åtgärder kumm-ffres för tugt sträckta, verka förstörande och medföra stora olyskQr.. nom skogarnes afverkande minskas den fu som är nödig för källors och floders bildand fortfarande. De äro till en stor del ett vilkor ft regn i den trakt der de växa, och de äro således nödiga för ett lands fruktbarhet. De bibehålla under sommaren en för växtligheten i deras omgifningar nyttig fuktighet och svalka samt om vintern en del af den värme som de under sommaren insupit eller med andra ord, de motverka ytterligheterna af värme och köld. De skydda fälten och xterna derå för pinande vindar, som på större slätter starkare och hastigare än på mindre bortföra fuktigheten och de kolpartiklär, som äro nödvändiga för jordens fruktbarhet. Dessa förhållanden besannas ej blott af vetenskapen utan äfven af erfarenhet. Vill man kasta blicken öfver åtskilliga trakter af jorden, som antingen ständigt, så vidt man känner, varit skoglösa, eller som genom menniskors åtgärder eller inträffade naturhändelser kommit i sådant skick, skall man finna dem bekräftade. Så t. ex. hafva på åtskilliga ställen i Italien, Spanien och Frankrike skogarnes utrotande verkat förstörande och, i stället för fruktbärande falt och kullar, finner man nu ofruktbara hedar eller kala klippor. Men vi hafva exempel närmare till hands. De s. k. Svälterna i Westergötland, de stora ödehedarne i vestra Småland med flera andra ställen inom landet, som fordom varit skogrika och bördiga, äro ett talande bevis på det uppgifna forhållandet. Från många håll hafva försports klagomål öfver missvården af landets skogar samt deras alltför a afverkande och förstörande, och flerfaldiga framställningar hafva egt rum, om vidtagande af åtgärder till hämmande af en sådan skogsförödelse. Att dessa klagomål, dessa framställningar i allmänhet varit grundade och befogade kan icke sättas i tvifvel. Bevisen derför ligga för öppen dag för enhvar, som sjelf vill göra sig mödan att efterforska förhållandet.