Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1866, sida 1

af höstluften, dock ännu icke fullkomligt förvissnade, då de båda presterna slutligen beredde sig att lemna en trakt, i hvilken de, för den vilde Anders och hans oförskämda fordringars skull, ej mera kände sig lugna och hemmastadda. Det är äfven möjligt att öfverstelöjtnantens hat och de föga smickrande yttranden, som han ej underlät att öppet filla om dem, hade inverkat på deras beslut, eller att de återkallades af sina förmän, hvilkas belåtenhet de genom en viss brist på skicklighet svårligen kunde hafva förvärfvat. Alltnog de beredde sig i all tysthet till afresa, och för att väcka desto mindre uppseende begaf sig den äldre af dem, hvilken hade uppträdt som Bernhards onkel, några dagar förut i väg med deras saker och öfverlemnade åt sin värde medbroder att komma efter vid lägligt tillfälle Det var en kall, men klar Novemberat ton då Bernhard ämnade bryta upp. Har hade ej yttrat ett ord till någon om sir afsigt, af farhåga att underrättelsen om hans afresa kunde hinna den vilde Anders och föranleda honom att tillfölje deraf förus lnigga ännu ett besök. Af samma skä ölls han äfven från att hyra sig er Han kände ju vägen fullkomligt nedan efter hans kamrats afresa hel: hans packning endast bestod af en slag: nattsäck, så hade han beslutat vandra til fots till Königswinter och derifrån fort sätta sin resa på beqvämare sätt, tidig den följande morgonen, De små fönstren i byns fredliga hyddo voro redan upplysta, då Bernhard fattad sin käpp och kappsäck. Han hade tagi afsked i prestgården och således fanns in tet skäl att dröja längre, Mekaniskt gicl