Det torde då vara högsta tid att man äfven i svårt land, likasom flerestades utrikes, vidtager åtgärder, hvarigenom de återstående skogarne, åtminstone de, som staten eger, blifva vårdade och bibehållna, för att sjelfva kunna bibehålla den fruktbarhet för landet, som under närvarande förhållanden är att påräkna. För de norra provinserna äro sådana åtgärder desto mera nödvändiga, som klimatet derstädes, redan förut hårdt och kallt, skall genom dervarande skogars ytterligare alltför långt sträckta afverkning blifva ännu årdare, ännu kallare och motverka, om icke omöjliggöra, framstegen af en börjad odling. Norrland innehåller outtömliga tillgångar och kan lemna utrymme samt bergning åt en befolkning, långt större än hela Sverges nuvarande, allt detta dock med ett oafvisligt vilkor, det nemligen att skogarne bevaras. Detta icke blott af klimatiska, utan äfven af rent ekonomiska skäl. Den horrländska trävaruhandeln utgör nu en af Sverges rikaste inkomstkällor — en inkomstkälla, som, rätt vårdad, aldrig bör kunna utsina — men som i annat fall snart nog torde upphöra, till oberäknelig skada för fosterlandet samt till säker uudergång för hela den befolkning, som nu korttänkt söker genom -ohejdad skogsafverkning bereda sig en ögonblicklig vinst på framtidens bekostnad. . HEfter utskottets på ofvan anförda omständigheter grundade omdöme, äro de af K. M. iföreslagna , åtgärder de, under närvarande förhållanden lämpligaste, för. att vinna det dermed åsyftade ändamålet. Väl skulle derigenom uppkomma ett nytt slag af hemman, hvilkas egare icke hade samma oinskränkta rätt till den derå växande skog, som öfriga sjelfständiga hemman i riket, men dermed förnärmas dock ingens rätt, ty de skogsmarker, som hädanefter åt nybyggåre upplåtas, äro för närvarande statens egendom, för hvars afstående staten eger foreskrifva de, vilkor, som kunna finnas för statens väl nödiga. Med afseende härå och då utskotter föreställer sig, att, i afseende å de syner, som, enligt hvad föreslaget blifvit, böra föregå tillåtelse till uppodling af skogsmark, föreskrifter komma att meddelas, hvarigenonr desamma blifva verkställda med minsta möjliga kostnad för nybyggarne, får utskottet, som till alla delar gillar de åsigter, som blifvit i frågan uttalade såväl i K. M:ts högstberörda nådiga proposition, som i hr statsrådet frih. Gripenstedts till statsrådets protokoll afgifna yttrande, vördsamt tillstyrka att rikets ständor antaga K. M:s förslag rörande vissa vilkor för upplåtelse af de skogstrakter i Stora Kopparbergs och de norrländska länen, som må tilldelas de nybyggen, hvilka hädanefter anläggas, äfvensom de nybyggen, för hvilka föreskrifna ödlingsoch byganadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit, i enlighet med godkända författningar, verkställda. Af enahanda skäl och enär de öfverloppsmarker i nyssnämnda län, hvilka ej äro lämpliga att till kronoparker användas och såsom sådana bibehållas, icke torde kunna vårdas och komma till nytta på ett lampligare sätt, än K. M:t föreslagit, tillstyrker utskottet jemväl 4 att rikets ständer bifalla K. Mts i afseende å sådana ofverloppsmarker gjorda framställning. Vidare och på deaf K. M:t uppgifna skäl samt i öfverensstämmelse med rikets sednast församlade ständers uttryckta mening, hemställer utskottet att, i enlighet med hvad K. M:t föreslagit, stubböresmedlen från de norrländska länen, de der hittills uppburits såsom allmänna statsmedel, må jemte de medel af enahanda beskaffenhet, hvilka kunna inflyta från St. Kopparbergs län, från början af 1867 ingå till skogsplanteringskassan, för att på samma sätt som nämmda kassa disponeras och användas. Slutligen, och då med de åtgärder utskottet här ofvan tillstyrkt, det af riksdagsfullmaktigen Aug. Danielsson med den af honom väckta motion afsedda ändamål hufvudsakligen torde uppnås, hemställer utskottet att samma motion ej må till någon rikets ständers åtgärd föranleda: