Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1866, sida 1

med guldkronor på, små silfverpinnar i händerna och — svarta inexpressibler! Mycken munterhet väckte en ledamot, hr v. B., som utan öfverplagg kom stoltserande i adelsuniform, urmodig och urväxt och med trekantig hatt af det slag som kallas viderklyfvare, och så hade den gamle mannen ett respektabelt familjeparaply att stödja sig på. Nej, titta på gubben bara! ropade gatpojkar i chorus. Sjette hufvudtiteln har undanstökats ett godt stycke af adel och prester, men borgare och bönder ha ej kommit längre än till och med anslaget åt Alnarps landtbruksinstitut, hvars direktion, under debatten rörande den skuld hon åsamkat sig, blef på det jemmerligaste tilltygad i alla stånden. Tänk bara, om nu i förstärkt statsutskott anslaget till skuldens infriande afslås! Jo, det blefve då just en vacker ,realisation af inventarier der nere på Alnarp. Men i förstärkta utskottet vinner nog direktionen — det torde ej vara mer än billigt heller, om man rätt besinnar saken. Docenten Dietrichson började i går afton sin serie af föreläsningar i Stora Börssalen, som var ända till trängsel upptagen, öfver samma ämne som han behandlat i Göteborg; jag behöfver således ej utbreda mig öfver hans eleganta, spirituella föredrag. Hr Ljungbergs föreläsningsserie har ej varit talrikt besökt, ja på slutet var åhörarnes antal helt obetydligt; men ämnet var ej heller sådant att det kunde intressera the million, likasom man kan säga, att ej heller hr Ljungbergs föredrag är särdeles lyckligt. Expositionstidningen vinner allt mera allmänhetens tycke, och detta med rätta, genom de värdefulla uppsatser den meddelar rörande industri och konst samt mängden af intressanta notiser. Allas gunstling, Svante Hedin, har om Thorsdag sin recett — alla biljetter redan slut, öfverbetalningar till stort belopp, kan han önska sig mera? Publikens bifall? Derpå är han alltid säker. Han uppträder vid detta tilltälle i en af sina allra bästa roller, i , Gifta mannen i staden och på landet. Hedin uppträder också såsom deklamator, och han har valt ett vackert stycke Oneiros, af Tjosse (doktor Dahlberg, läkare någonstädes i Vestmanland eller Dalarne). — , Sköna Ilelenagifves fortfarande. Mill Sandberg spelar ena qvällen hetären Partheenis i nämnde pjes, den andra Ophelia i -Hamletkom sedan och säg att våra skådespelerskor sakna mångsidighet eller att direktionen ej drager tillräcklig nytta af artisterna! Teaterdirektionen har beslutit att upptaga några af de för längre tid sedan gifna, mest gouterade skådespel och komedier, början har redan gjorts med m:me Birch-Pfeiffers .,Syrsan, och andra lära följa — förmodligen med fru Hvasser i hufvudrolerna. Itt par anekdoter! I början af året infann sig en dag på riddarhuset ett äldre fruntimmer för att på vederbörligt ställe lyfta en pension åt en väninna i landsorten. Efter att ha fått penningbeloppet frågade den gamla damen, om efter det den stora tilldragelsen inträffat hon finge som vanligt infinnasig på riddarhuset för att erhålla penning-understödet. — Ja, alldeles som vanligt, den rättigheten har man åtminstone ej kunnat taga ifrån oss, svarade den adlige tjenstemannen med märkbar vibration i rösten. Det finnes två herrar representanter i borgareståndet, som bildat ett litet sällskap för ömsesidig beundran. Sedan den ene af dessa hrr, X., yttrat sig i en fråga och strött omkring sig sina vissnade rhetoriska blomster, begär den andre, hr Y., kort derefter ordet, förklarar att han är förekommen af hr X., men begagnar ändå länge och väl tillfället att hemta upp hr X:s yttranden. Någon gjorde en glad ledamot af vällofl. ståndet uppmärksam på detta flera gånger observerade faktum. Ja, svarade den nämnde representanten, skrattande: min vän Y. är alltid ute på ljungbergning. XY.