Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1866, sida 1

och handla som egde du en del af mitt get lif. — Godt, godt, min ädle vän, svarade ag lika så sakta, medan jag steg upp med m obeskrifligt behaglig känsla och utsträckte mina armar för att pröfva deras böjlighet, — säg mig hvad jag skall göra, men låt ss framför allt skynda att lösa min stackars Schamhattas band. — Tålamod, hviskade Werker tillbaka, — Jeanette bör blifva befriad först i sista jgonblicket, men för Guds skull låt mig ) onödigtvis förspilla ord och tid. Gör som jag säger dig; öppna denna läderpung, len innehåller svart färg. Bestryk dermed litt ansigte, hals och armar, men omsorgsfullt, ty en oförmodad ljusstråle, som träffar dig, bör ej visa så mycket hvit hud som en kula behöfver för att slå ett hål. Har du färgen? — Ja, jag har den, svarade jag darrande af otålighet, och tillika började jag att på föreskrifvet sätt använda den feta massan. — Ditt hår är mörkare än mitt, men det skadar ej; fjäderprydnaden skall dölja det. Skynda dig, skynda dig; sedan du har klädt om dig, vill jag noga beskrifva den väg du har att följa från hyddans dörr. Du kan inte misstaga dig; vid daggryningen skall du finna tvenne tjudrade hästar i flodbädden; en smal rem, som utgår från den första tjuderpålen, för dig till ett ställe, der sadlar och remtyg ligga dolda bland buskarne. Sadla djuren hastigt och följ i strackt galopp flodens riktning. Efter två timmar håller du dig i sjelfva flodbädden, och du skall der finna andra hästar. Dessa båda äro bland de snabbaste djur som finnas i byn. Qvarlemna de uttröttade hästarne; sadla de friska omsorgsfullt, lemna