Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1866, sida 1

Jeanette den svagare och rid derefter så att djuren stå ut åtminstone i tre dagar. Efter denna tids förlopp kunna ni anse er räddade, om ej någon särskild olycka drabbar er. Litet lifsmedel hänga i trädet, vid hvars stam sadlarne äro nedlagda. Spräng de första hästarne, men spara de båda andras krafter. De första skola förhjelpa er till ett godt försprång, hvilket de andra blott behöfva bibehålla. Om du nu har slutat måla dig, så skola vi hastigt byta kläder; du måste öfvertaga en medicinmans roll — — Uen ni, hvad ämnar ni? Kanske stanna qvar? frågade jag bestört, så snart jag anade Werkers afsigt. Bry dig inte om mig, ljöd det med darrande röst afgifna svaret, — unna mig efter så många sorger den enda sanna glädjen att hafva bidragit till mitt enda barns räddning. — Välan då, hvartill tjenar förklädnaden? sade jag nu med en fasthet, som ej mera lemnade något tvifvel om orubbligheten af mitt beslut. — Ni känner vägen, jag känner den icke; framåt således, låt oss hastigt befria er dotter, och derefter fly ni båda. Rädda ert harn och låt mig till slutet genomföra min roll såsom fånge. Ni har i hemlighet fört hästarne till bestämdt ställe och måste således med lätthet återfinna dem, då jag deremot kunde förfela dem. — Aldrig, aldrig! svarade Werker nästan qväfd af inre rörelse, — betänk att jag är en trollkarl, — jag kan göra mig osynlig, och då jag är osynlig — — — Glöm inte Jeanette, hviskade jag till Werker med outsäglig fasa, ty icke blott tycktes det motstånd han mötte ånyo för