Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1866, sida 1

ARTE INRE UEF STR RENT bart, och derjemte, att det, äfven blandad msd annat bränvin, meddelar detta en sädar smak och lukt, att den förfalskado varan der igenom med lätthot kan ekiljas från don äkta Men en ännu vigtigaro omständighet är lik väl den, att prisot på hvitbetsbränvin i Frank rike nppgår tili 50 francs pr hectolitro, elle till ett belopp, fom med endast två franc under priset för vinsprit, och att sålo åes ingon, ellor så godt fom ingen vinst kar uppstå af den supponorado förfolskningen För öfrigt förefaller dot mig tomligen besyn norligt — för att icke säga något annat — alt man såsom utgångspunkt för sina reson nementer antager, att en förfalskning i sädar skala, af milliontals kannor, skulle i ett främ mande land, hvars ofentliga myndigheter skol lemna intyg om varans beskaffenhet och ur eprung, oanmärkt kunna bedritvas och till stägjas. IIvad nu frågan angåendo socker boträffar så får jag i första rummet fösta uppmärk samheten derpå, att den här omnämnda kon ventionen mellan Frankrike, England, Bel gien och Holland icke angår tullen å socker nian frågan om den restitution eller drawback som vid utförsel af raffineradt socker frår dessa länder skall erläggas. Det är klart alt så länge denna drawback varit olika skulla donsamma också kunna ökas, så att den innebare ett fördoldt premium, och der igonom kanda medföra ganska botänkligs vorkningar på da andra lärdernas tulltaxor Mean insåg dersöre nödvändigheten af att öl vorenskomma om en gemensam norm, eftor hvilken denna res itution borde lemnas, och man hado dertill så mycket större skäl, som det visat sig, att man genom förbättrade ar. betsmetoder lyckats uppdrifva produkten vid sockerboredningen betydligt öfvor hvad man förut antagit. Man hado nomligen förut boräknat, att 100 . råsocker i allmänhet lemnade endast 80 (å. raffiund, och derefter bestämt restitationen; men det har sedermera bli:vit gonom omfattande undersökringar ådagalagdt, att man af 100 (Cb. råsocker numera i allmänhet erhåller ända till 87 L. rasfinad, och man hör deriöre, onligt konventionen, stadgat, att detta förhållande hädanefter skall nigöra grunden för rostitationens beräkning, ellor med andra ord, att drawback för 87 6e. exporterad rassinad skall motsvara den erlagda skatten för 100 2. råsockor. Och härmod har man också föll en bestämd regel, hvaretter man kan beräkna, hvad som utgör Skydd, eller premium, för ratsinaderierna, vid sockoctulleus bestämmando. Det är nemligen klart, att när sockerqvantiteterna i 87 eZ. rasfinad och 100 dZ. råsocker molsvara hvarandra, så bör tullon för dessa två qvantiteltor vara lika, ellor, hvad som är detsamma, tullboloppet för 100 (L. rasfiaad motsvara tullheloppet för 115 f. råsocker. En tillökaing i tuhen 3 råsocker ar 15 procent edes hvad som erfordras, för att tallen Han bogge slagen skall stå i jemarigt, och hvad deratöfecr bestämmes för raffioad, blir s. k. skydd. Na tro pi kaahknda, minga herrar, att eni q aten talleu å raffineradt socst 15 proccat högre än don 4 :? Nej! der stadgas bloit, att tullen på raflccradt socker ej får med mera än 59 procent ölverskjuta tullen på råsocker. Man erbjöd visserligen också Frankrike att för sin del upptaga samma bestämmelse, men Frankrike betackade sig för on så bög kullsats, hvilken dot ansåg skulle , misspryda tariffen, och nöjde sig med en tullskiland al 20 procent. Srenska regeringen forbehöll sig emellertid såsom on rättighet den otvifvelaktigt alltjor höga tallsatsen, för ats lugna sinnena, och likväl föcespår nu friherro Klinckowström, att hela vår sockerfabrikation skall gå under. Jag måsto dokänna, att vid dot förhållande, som nyss blilvit viszdt, nemligen ott för jomlikhetons bibehällande endast erfordras en tillökning i räsockortullen af 15 I t, mon denna tillökning blifvit bestämd t 0 procent, och att således våra sockersabrikanter ännu ätnjuta ett skydd af omkring 3 öre (ntan att något afdrag göres för firupen), så förlora sådana förespeglingar, genom sjolsva sin ötvordrift, i mina ögon, allt värde. Dessutom får jag erinra derom, att detta skydd af omkring 3 öre per (å. elldeles icke är någon småsak i ett land, der mellan 35 och 40 millioner ZZ. socker årligen konsumeras. Man märker visserligen icko alltid sjelf hurn mycnp rr AAAA qrianas hard: da är hare econ sknla hvar. —