ket man härigenom förlorar, men jag skall söka åskådliggöra detta genom ett exempel. I händelse icke någon tull vore åsatt för socker, så skulle naturligtvis priset å denna vara reduceras med ett belopp, motsvarande tullen, eller med 12 öre. Af denna tull, hvilken af konsomenterna erlägges för allt socker, kommer likväl, för det socker som inom landet förädlas, icke mer än omkring 9 öre staten till godo, och återstoden tillfaller raffinadörorna såsom ,skydd. Ett el. gocker, hvilket nu betalas med omkring 45 öre, skulle således, derest ingen tull funnes, icke kosta mer än hvad som utgör varans! vorkliga värde, eller omkring 33 öre. Men detta är alldeles detsamma, som om man föreställer sig, att hvarjo gång sockerskålen sättes fram, innehållando 45 bitar, tvenne osynliga händer skulle borttaga den ena 9 och den andra 3 bitar. Dessa osynliga händer äro tullen och ,skyddet. Att tullen tar sina 9 bitar, deröfver har man ej rätt att klaga, ty staten beböfvor inkomster, för att kunna bestå, och sockret utgör verkligen en särdeles lämplig sriikel att belägga med en konsumtionsafgift, hvilken man oster eget behag kan inskränka. Men att den närgångna skyddsengeln också skall tränga sig fram och taga sina tre bitar, detta må med skäl väcka någon förtrytelso hos våra damer, som väl tycks, att sockret ändå är nog odrygt; ty dessa 3 öre per skålpund tagas från den stora allmänheten, för att kommo några få fabrikanter till godo. (Forts.)