Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1866, sida 1

jenligt denna gemensamma rubrik. Men då alla landtmannaprodukter äro i tulltaxan särskildt upptagna, så är det klart, att do icke kunna bit hänföras. Äfven!edes har men klandrat nedsättningen af tullen å ariificiella blommor och i starka förgor sökt framhålla den grymhet, detta skulle innebära mot de stackars svenska blomstertillverkarne, hvilka derigenom formenas skola bringas till elände. Den värde aumärkaren glömde dock, eler bebagade ej nämna, att tullen å det för denna labrikation vigtigasto råämnet, nemligen de delar, hvaraf blommorna sörfärdiges, såsom stjelkar, blad, knoppar, 0. s. v., samtidigt blifvit så betydligt nedsatt, att den i stället för 71(, rår nu bestämts till endast 2 rdr pr (.; och jag vet särskildt, att dylika fabrikanter anse sig, genom denna tulnlnedsättning på materialerna, vars fullkomligt ersatta för den större konkurrens med utifrån införda färdiggjoråa blommor, för hvilken de blifvit otsatta, men hvilken konkurrens de i allmänhet med skäl icke frukta. Den talare jag redan förut omnämnt, och som i går med största vidlyftighet kriticerade den franska traktaten, anmärkte bland I annat, att då i den svenska tulltax Tox0 samma vigtiga bestämmelse, s res i franska traktaten, eller att endast såI dant vin, som innehöll mindre än 21 Zaskohol, skalie förtallas såsom vin, utan i stället stadgade, att via at högre alkohols halt än 21 Z skullo på ett visst uppgisvot sått förtullas, kande det mycket lätt hända, att en fransk spritexportör bitsände sin vara under rubriken vin, för att få den billigare förtullaa. Den värde friberren omnämnde dock ej, att alldeles samma stadganden rörande förtullning af vin af mer än 21 Z alkohol, hvilka nu synas honom så vådliga, jemväl fannits i våra föregående tulltaxor, och vid sådant förhållande återstår det för den värde talaren att visa, haru den klandrade bestämmelsen först nu skulle komma jatt förorsaka det så fruktansvärda underi slofvet. Då traktaten i detta fall ej gjort. den riogaste rubbning i hvad som förut, sedan lång tid tillbaka, i sådant bänse ende varit föreskrifvet, så borde väl åtminstone ej denna, i talarens ögon så förhatliga åtgärd beskyllas för att hafva åstadkommit en fars, som i sjeliva verket aldrig funnits, eller sianes annat än i talareas egen inbillnirg (om ens der); ty så menlös och enfeldig är sannerligen icke vår tulladministration, att den låter sig nöja blott med uppziften al ett falskt namn, aller låter ett så lätt uppdagadt bedrägeri, ifall det försöktes, opåtaldt passera. I afseendo på don mycket omtvistade frågan till hvsd pris franskt bränvin kan sersäljas i Sverge, hafva flora olika kalkyler här blilvit framstalida. Dan nyss åberopade talaren bar gevom sina beräkningar kommit: tiil ett för den svenske bränvinstillverkaren särdeles sorgligt resultat, så att, enligt hans formenande, det franska bränvinet skullo helt och hållet ruinera vår svenska bräuvinsttilverkning. Frinerro ef Ugglas och herr von Kock hafva åter sramlagt andra kalkyler, hvilka vis2, att de befarade vådorna äro ondast chimåbrer. Äfven jog har i detta fall erbållit uppgifter, hvilka, då de äro meddolade af chefen för s:atens bränvioskontrollbyrå, torde böra anses vara tillförlitliga. Enligt dessa uppgifter, skulie priset på den ifrågavarande franska vinspriten, eller såkallade trois-sir, af 86 proc. styrka, enligt sista noteringen vara, i Cette 52 fraves pr hectolitre och i Bordeanx 56 francs. Sedan om alla omkostnaderna för införseln hit från Cette (deribiand inberäknaå leccage till 5 proc., men icke nå gon handelsvinst) bliivit ester vanliga priser upptagna, så visar sig, enligt denna kalkyl, att en svensk kanna sådan vinsprit skulle här kosta 1 rår 49 öre, hvilket alltså mod omkr. 20 öre öfverstiger hvad svonskt bränvin kostar; och då nu härtill yt torligare måsto läggas en skälig haodolsvinst, hvilken icke. torde kunna antagas till mindro än 8 å 10 procent, så fianer hvar och en uppenbart, hura do farhågor för en öfversvämning ot dylikt franskt bränvin, hvilka man så niti bemödat sig att sprids, sakaa don ringas grund. Betträffande åter franskt drufbränvins försalskning med hvitbets bränvin, så får jag för det första upplysa, att, enligt samma uppgift, detta sedacre bränvin alldeles icke är drick— —— Hvad man eedernera företogit me a mig hade då varit mig likgiltigt. Schanhatta. som hada visat gir ss farlig