Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 2

len till en melange de prose ä da poösie anrdnade festen, och håller mig endast till hvad nitt skönhetssinne förstår, begriper och fattar, . v. s. Thalia Rediviva i Åbo. Det gamla akademihusets större lärosal var len första fristaden i Finland för den dramatika konsten. Derefter inrymdes Thalia och Melpomene till en början i en tobakslada på leikkilä-fältet och sedan dels i en slagtarhusind vid Slottsgatan, dels i lifdragon-stallet vid Nytorget, till dess de funno ett värdigt hem i let teaterhus framl. direktör Bonouvier uppförle vid det nuvarande ryska Kyrkotorget. Härfrån förjagade af den eldsväda, som år 1827 ödelade större delen af staden, flyttade de till Kuppis, derifrån de ständigt irrande damerna slutligen inhystes i ett brädlider på samma tomt, der det nuvarande teaterhuset sedermera appbygdes. Detta sistnämnda tempel, som fulländades år 1838 och länge var det förnämsta i landet, qvarstår ännu, om också praktfullare och enligt tidens fordringar ändamålsenligare än tillförene, dock såsom ett äreminne af sin förste grundläggare och artitekt, Åbo borgerskaps nestor, rådmannen och riddaren P. J. Gylich. Byggnadens solida murar och sköna former skola äfven framgent vittna om den vördnadsvärde gamles osparda omsorger, kunskaper, erfarenhet och goda smak. I sitt nuvarande skick framstår byggnaden såsom en af de täckaste småteatrar man vill se och besöka. Oberäknadt den stora eleganta foyen, de varma och dragfria korridorerna, de komfortabla och rymliga klädlogerna, de många rummen i schweizerioch värdshuslokalerna — vår tid har nemligen längesedan bannlyst det förhatliga: , värdshus förbil — är det egentligen som i sin rika och lysande utstyrsel salongen fängslar och förnöjer ögat. Väggar och soffor der äro eldröda, hvarigenom en herrlig effekt framkallas af de hvita balconoch logeraderna med sina förgyllda ornamenter. Det hvälfda taket framvisar emellan guldpastilager kärleksguden, omgifven, såsom det påstås, af konstens genier, oaktadt de vise finna deri bland andrafflere småherrar. Avantscenerna på proscenium, inalles sex, äro rymliga samt i harmoni med det öfriga, och i taket ofvanför ridån synas sånggudinnorna, hvilkas antal dock, antingen af brist på utrymme eller i anseende till den fattiga tid, hvari vi befinna och röra oss, blifvit reduceradt till fem, säger fem. I salongen igenkänner man Ekmans pensel och på scenen fägnas man af hr Haglunds (elev vid kongl. teaterns i Stockholm dekorationsatelier) redan mästerliga hand. . — Utnämning. Kejsaren har entledigat guvernören öfver Wiborgs län, generallojtnanten B. Indrenius från hans innehafvande guvernörsembete samt tillika kallat och förordnat honom att vara senator och leda mot uti kejserliga senatens för Finland ekonomi-departement, äfvensom utnämnt honom att vara vicekansler för Alexanders-universitetet i Finland. — Spelpassionen i Petersburg. En kejserlig förordning har nyligen förbjudit de ännu medgifna hazardspelen ,Domino-lotto och ,Stukolka, hvilka verkat stor demoralisation i Ryssland. En brefskrifvare till Helsingf. Dagblad berättar härom: I allmänhet äro hazardspel öfver hela Ryssland strängeligen förbjudna. Men för omkring 4 år sedan förklarades att ,,domino-lotto, en kombination af de begge spel, hvilka bära hvardera namnet särskildt, samt ,,stukolka, vanlig yknack,, icke borde räknas till hazardspel och följaktligen kunde tillåtas. Den första följden af denna åtgärd var att samtliga klubbar i en hast blomstrade upp från ett tynande lif, som de dessförinnan fört, och en mängd nya sådana uppstodo under hvarjehanda namn i alla delar at riket, grundade helt och hållet på inkomsterna från dessa spel. — Inom ett år sågo sig klubbar, hvilka året förut icke visste huru de skulle betala hyran för sin tarfliga lokal och derföre voro i beråd att upplösas, så försedde med pengar, att de kunde etablera sig på lyxuriös fot. — Klubblokalerna omgestaltades till riktiga palatser, med dyrbara möbler, bibliotheker, biljarder, kägelbanor, balsalonger, konsertsalonger m. m. Men snart fann man att klubbkunderae, hvilka under vintern tillbragte sitt lif om nåtterna vid spelbordet, i tobaksrök och lampsken, kunde om sommaren behöfva någon vederqvickelse och klubbarne hyrde sig sommarlokaler på någon villa utom staden eller i någon trädgård inom staden. Dessa sommarklubbar inrättades på det praktfullaste, med springbrunnar, orientalisk eklärering, budouirer, tält, bersåer o. s. v., eller med ett ord, man uttänkte alla möjliga retelser för att tillocka kunder och man lyckades tyvärr öfver förväntan. Det låter fabelaktigt, men är positivt sannt, att klubbar funnos, som hade af spelet en inkomst af 80 till 100,000 rubel om året. — Alla menniskor drogos till klubben och huru skulle icke de det? Der fanns musik, der dansades, der fanns lektyr, der fanns god mat till billigt pris, der kunde man döda ltiden på det angenämaste, äfven om man icke ville deltaga i spetet. Der såg man ett talrikt och brokigt sällskap, der träffade man bekanta, der fick man höra dagens nyheter, huru skulle man icke gå dit? För att göra klubblifvet rät pikant och trefligt lemnades vissa dagar i vec an tillträde för fruntimmer. Dessa samqvän kallades ,,familjesoarer och sågo i början ganska oskyldiga ut. Det var stadgadt att uton inskrifna familjer hvarje ledamot i klubben fich på sådana qvällar medföra en dam. — Härige nom hände att klubbarne blefvo öfversvämmade af damer, hvilka äfven deltego i spelet. Inon kort tid var hela samhället gripet af en fasa väckande spelpassion. Hela familjer, man hu stru och barn, gingo till klubben för att spela unga flickor stulo sig bort från hemmet för at i hemlighet vid en kavaljers arm besöka klub. ben och der fresta lyckan vid spelbordet. Mar och Lustru träffades oförmodadt vid spelborde och försökte begge sin tur. Far och son spe lade vid samma bord. Det gick till och med så långt, att en far medförde till en klubb sin 14 års gamla son, med hvilken han satte sig at spela vid samma bord. Emedan klubbstadgarnbestämma att ingen under 14 års ålder får spela blefvo far och son, uppå en klubbledamots an. märkning härom, utvisade. Detta bevisar emellertid, hvilken förfärlig samhällskräfta man hade framkallat genom det tillåtna spelet. Klubbarne hade förvandlat sig till rikliga spelhas (,,spel. helveten) så goda som de beryktade tyska Hemmen blefvo tomma och klubbarne fyildes Och för att icke ställa hinder i vägen för talri ka besök, af hvilka klubbens inkomst berodde var man med kontrollen öfver sina gäster tem. ligen slapp. En följd häraf blef att inom kor hela ,,le demi monde uppträdde som tongifvan de på klubben. — Ärbara familjer sågo sig snar omgifna af ett ganska blandadt sällskap. Isyn nerhet var detta fallet om höstqvällarna, i träd gårdarne vid ekläreriog ,å la tivolik. Men ma: vande sig äfven härvid och drog sig derfore ick undan. tv spelet var alltför frestande. Man be — ——— SS am