Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 2

goistrande kunna spegla sig i det ädla Kataubavinet, så varade dylika bilder icke länge. Obekymrad om alla verldens skuggbilder drog månen framåt på sin eviga bana, obarmhertigt förstörande de förvirrade figurer, som bildat sig på det gröna trädgårsbordet. Derjemte sjöngo löfgrodorna i den närbelägna skogsdungen så att det var en verklig lost, och tjockhufvade lokustsyrsor samt långbenta gräshoppor instämde, hvarjemte en oförskämd oxgroda stundom lät höra sitt omelodiska brummande. Men på afstånd skällde en vallhund så att det lät alldeles som en prärivargs gläfs, och man kunde tänka sig tillbaka i den ensliga vildmarken, likasom man förr i vildmarken genom cayoternas skall föranleddes att i tankarne försätta sig i rikt befolkade och bebodda trakter. Likasom panterns gnäll eller den hvita vargens tjut då störde den lustvandrande fantasiens drömbilder, så varade de ej heller nu synnerligen länge, emedan på afstånd hördes rullandet af en från staden hemvändande vagn, någon ko råmade på den närbelägna betesmarken eller en sömndrucken tupp utstötte ett högst otidigt, kort, afbrutet kraxande. (Forts.) e2WOBe