Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 2

hjälslog äfven detta förslag. Finland. I Helsingfors Dagblad af den 13 Mars krifves: I dag är det den stora dagen, då mynteformens slutliga bestämningar blifva definiivt gällande. Efter lång väntan samt efter on lång och svår öfvergång hafva vi nu slutigen nått det efterlängtade målet: ett stavilt myntväsende. Sedan nemligen för några reckor tillbaka bestämningen om det undernaltiga ryska skiljemyntets gångbarhet, hvilsen åstadkom så mycken olägenhet under le första månaderna efter reformens proklanerande, lyckligen blifvit upphäfd och den provisoriskt qvarstående tvångskursen å finska bankens sedlar med i går tagit slut, iterstär endast fullgodt metalliskt mynt såsom landets enda obligatoriska betalningsmedel. Och dermed är den stora förändringen i vårt myntväsende, genom hvilken en. orubblig bas för alla egendomsförhållanden för evärdeliga tider blifvit lagd, sålunda slatligen genomförd. Genom densamma är den Sampo färdigsmidd, som skall förskaffa Finland en evärdelig lycka. De bekymmer och svårigheter, hvilka utmärkt tiden för denna öfvergång, hafva till största delen icke varit dess fel, utan hafva härflatit dels från missteg vid sättet sör dess utförande, dels från andra ogynnsamma konjunkturer utan allt sammanhang dermed, ehuru man vant sig att skylla dem alla på myntreformen. Men då dessa olägenheter för längesedan skola vara öfverståndna och förglömda, skall myntreformen ännu i evärdelig tid visa sina välgörande verkningar och sätta det finska folket i stånd att orubbadt af alla skakningar i myntvärdet i ekonomisk säkerhet arbeta på sin materiela fortkomst. — Den 17 Mars firade h. exc. ministerstatssekreteraren grefve Alexander Armfelt sitt tjenstejubileum, då han denna dag innehaft sin svåra och ansvarsfalla befattning i 25 år. Helsingfors Dagblad innehåller med anledning deraf en uppsats, hvaribland annat uttalas följande för grefve Armfelt hedrande omdömen: afseende å sin ställning såsom länken emellan vår inre styrelse och vår storfurste, har grefve Armfelts verksamhet utmärkt sig genom en uppfattning deraf, som är värd att erkännas. Han har velat göra sig endast till tolk för de åsigter och framställningar, som hos vår inre förvaltning gjort sig gällande, utan att lägga betydelsen at sin egen person i vågskålen eller ställa sig på en från denna uppfattning afvikande ståndpunkt. Det fordras en hög grad af sjelfbeherrskning, för att på en plats sådan som ministersekreterarens undertrycka ett begär, hvilket så lätt finnes till hands — det att låta känna prof på sin makt. — Men vän eller ovän skall väl dock alltid medgifva, att begäret att icke vilja synas städse utgjort en vackert framträdande sida hos grefve Alexander Armfelt, att hos honom maktens lockelser nedtystats af en flärdlös karakter. Såsom representant för Finland gentemot kejsardömet har grefve Armfelt i mera än ett afseende intagit ett aktningsbjudande rum. Det finnes intet skäl att betvifla, att icke grefve Armfelt vid hvarje tillfälle han det kunnat, och så långt det varit möjligt, fört Finlands talan såsom en varm son af sitt land. Hans personliga tilldragande egenskaper hafva kanske i många fall underlättat detta maktpåliggande värf. Ingen torde vilja förneka att detta vär stundom, isynnerhet under de första fjortor åren af hans verksamhet, haft sina hvassa törnen. Hvad än vi hafva att anmärka emot regerings åtgärder, som under de sednaste tjugufem årer emanerat, vore det dock orätt att härföre hvälfvskulden på ministerstatssekreteraren ensamt Bördorna delas at honom gemensamt med wvåi styrelses medlemmar. Men hvad detta sednastc fjerdedels sekel än må haft för skuggsidor framstå dock äfven många ljuspunkter deruti — och i dem räknar grefve Armfelt ock sin dryg: anpart. Den vågskålen tynger kanske ned der andra. Vårt nyutvecklade politiska lif räkna sin knoppning under detta sednaste qvartsekel och mången gärd af rättvisa, som blifvit vår folk tillerkänd, skall äfven räknas grefve Arm felt till heder, ty de hafva icke kunnat ernå utan strid. Ehuru vi hvarken vilja eller kunns taga oss rätt af att föra talan för någon annar än oss sjelfve, våga vi dock tro att många med: borgare skola sälla sina röster till den lyck önskan, som i dag af Finlands senat aflåtes til grefve Armfelt med anledning af dessa på mini pterstaterekreterareplatsen tillryggalagda tjugu em är. — Åbo Nya teater, en ombyggnad a den äldre, öppnades den 16 Mars. En bref skrifvare till Helsingfors Dagblad yttra derom bland annat: Sistl. Fredag var den minnesrika dag, då Åb teater efter fulländad ombyggnad åter öppnad sina dörrar och af inhemska konstälskare oc älskarionor invigdes till väna sångmörs tjens och dyrkan. Af grannlagenhet för de dervi lupptrådande talanger och jörmägor förbigår ja A ——