Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 2

personer, som frukta för kattor och derför alltid tro, att en katt är dold på ett eller annat ställe i rummet, samt derför vilja hafva ut honom; talaren fruktade icke den skandinaviska katten. Han fortfor derpå att skämta med Hammerstad och komitön, men blef slutligen, såsom det föreföll åhörarne, ganska oförtjent kallad till ordningen af den antiskandinaviske presidenten Harbitz. Klockaren Olafsen förklarade, att för att förkasta förslaget var det honom nog att veta, att det utgått från det skandinaviska sällskepet. Detta sällskap hade hittills inalles värpt tre ägg (bland dem förslaget om svenska och danska domars verkställighet här i landet), men han ville icke vara med om att ligga ut något af dem; han trodde, att detta förslag hade mycket att skaffa med den innersta skandinaviska tanken, och han fruktade, att denna tanke kunde blifva vår frihets graf; han slutade med att önska, att hans nej i denna sak måtte höras så långt, som norrmän bo. Storthinget var blodtörstigt denna förmiddag och ibjälslog äfven detta förslag.