Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 3

t ) Lb . teatrarnes cnhet ett oret, deruti baron Stecungk lärer hafva uttryckt, att hin med synnerli tilliressstullelse, innan ban skapet, såg Big i ti G den talang, som fru Strandberg städsa nutvecklat under sin sceniska vorksamhet, kunna erbjuda honne fem års engsgement å 4,000 rdr ärligen. (D. N:r). — Olyckshändelse. I Fredags afton kl. omkring 6 inträffade den olyckshändelsen att en af bleckslagaren Löthners arbetare, gesällen Forssberg, föll ned från taket till ett hus vid Vesterlånggatan och skadade sig så illa alt ban på natten afled å lasarettet. Forssberg skuile gå ut på taket för att nedkasta snö på gården, der mästaren uppehöll sig, men gick dervid tillväga på anvnt sätt än denne anbefallt honom, och just som han satte ena benet ut genom en fönsteröppring, för att komma ut på taket, släppte han af okärd anledning sitt tag med bänderna och foll hafvudstapa ned på gården och, utom andra skador, afbröt han i fallet bägge armarna. (D.-B.) — Notabel skridskoresande. Dag. Nyh:r berättar: I Lördags syntes på Nybroviken, der den ännu icke är fylld, er herre svänga sig på stålklädd sko med förunderlig färdighet. Hundratals personer beundrade hans ovanliga skicklighet, fördanklande icke allenast de mer och mindre försigkomna fruarnes och flickornas, utan äfven de manliga skridskofararnes. Sedan man njutit den lifvande anblicken en stund, uppenbarade sig ett nytt fenomen. Det kom till skridskobanan en man i en underlig kostym och med en massa lysande medaljer på bröstet. Han spände på fötterna ett par eleganta skridskor och gjorde några pas på isen. Det blet en uppståndelse! Sådana pas hade man aldrig sett af någon dansör på teatern. — Den herre som nyss varit kungen för dagen och så väl häfdat de svenska skridskogångarnes ära — täflande med sjelfve den numera sä stationäre doktor Runsten i presteståndet, hvilken i sin ungdom visade sig på Mälaren som en märkvärdig gåpåare mot skridsko — stannade häpen och betraktade den nye rivalen. Derpå lutade han sig ned — för att dölja rodnaden öfver nederlaget, trodde man, men i sjelfva verket för att spänna af sig skridskorna och gå sin väg. Nu är det inte värdt för mig längre, sade han resigneradt. Emellertid fortsatte den hemlighetsfulle sremlingen, obekymrad om segern, att rista runor i isens famn. Nej, det var icke runor, det var ett alldeles nytt alfabet af de mest invecklade bokstäfver. Det var några riktigt mesopotamiska. Och i hvilka ställningar han ritade dem! Det var icke som en vanlig menniska, utan som en af de mest förvrängda akrobater. Än åkte han på tå, än låg han bakåtsträckt på böjda knäveck, horisontelt på isen, än gjorde han hopp som en hare, än kastade han sig från 6 alnars afstånd upp i en förbifarande släda. Man hade aldrig sett hans like, och länge skall det dröja innan man får skåda någon sådan. Söndagen och Måndagen har man åter sett honom med sin kostym, sina medaljer och sin oerhörda skicklighet. Allt talrikare och talrikare ha de åskådande massorna dagligen blifvit. Men ännu har, så vidt vi förnummit, ingen vetat hvem ,,den store okände är. Vi hoppas således göra ett stort röje åt dem kvärdige manner, då vi omtala ott oss, att han är ingenting mer och ingerting mindre än sjelfve Jackson Haines, sila skridskoklubbars furste — underverket från Amerika, som , för kungliga och furstliga personer, den höga aristokratien och det vördade publikum i ,, London, Paris, Berlin, Petersburg och andra stora städer har aflagt sina prof, för hvilka han skördat rik belöning i penningar och skridskomedaljer. som sett den m hvad man an Laudsorten. Falun, Jordstötar. Dalpilen för eistl. Lördag berättar: Om åtskilliga inom provinsen den 9 dennes på morgonen förmärkta jordstötar hafva vi erhållit nedanstående meddelanden: , ,Mora den 13 Mars 1866. Fredagen den 9 donnes kl. mellan 2 och 3 f. m. kändes inom Mora socken trenne på hvarandra följande jordstötar. De voro så sterka att en del väggur stannade, medan i andra åter pendlarne började slå mot fodralens sidoväggar; lättare husgerådssaker ssttes i en jemn dallring så länge hvarje stöt pågick. ,Säter don 14 Mars 1866. Här å orten förmärktes en ganska stark jordstöt kl. mellan 2 och 3 på morgonen den 9 dennes, hvarvid en mängd personer i staden och socknen vaknat. Efter all sannolikhet stå dessa jordstötar i sammenhang med ett samma natt och timma i Norge inträffadt jordskalf. I Söderhamn och Sollefteå förmärkto man äfven joråskalfvot, som i Såderhamns vestra qvarter var så starat, att man på ett ställel. märkte hura ett helt hus skakades smt buru möbler rubbades från sina platse Uldevåda. Stånejernssmedjan vid det i Sunåborns s:n belägna Korså bruk nedbrann genom vådeld natten till sistliane Söndag. Smedjan var i allmänna brandförsakringsverket för byggnader på lundet försäkrad för en summa at 38,000 riksdaler. — Malmö. Araslöfs gods. Ma mö Saällpost för sist!. Måndag innehåller följande: ,,Uti ett föregående n:r berättades, att bönderna under Araslöfs gård skulle ämna anställa lika beskaffade rättegångar mot godsets egare, som bönderna under Råbelöf. Med anledning deraf har red. från fullt tillförlitlig person erhållit följande meddelanden: Vid sammanträde, som i närvaro af underståthållaren Almqvist, friherre De Geer m. fl. hölls med deputerade från samtliga byarna vid Araslöf den 1 Mars, framställde nämnde administratorer den uppmaning till bönderna, att, i händelse de förmenade sig hafva anledning att anställa rättegång emot gårdens egare, de då ville vidtala någon redbar och aktad person, som kunde genomföra en sådan rättegång, såsom enda medlet att uadanrödja all vidare fråga derom huruvida någon laglig rätt vore dem detsgen. ÄÅfven gjorde administratorerna det erbjudande, att vilja inskränka anspråk på ersättning för rättegångskostuader m. m. till det möjligen minsta, om rättegången skyndsamt uti ; hufvudändamålet var, som jag tyckte mig finna, uppnååt genom sammantrasfandet med Halbert, och det handlade na endast om att komma i säwa, D