mare håll. Att debattera, det abtade de sig noga för. — Presterne höllo också bra isig och h. h. erkebiskopen ledsnade mer än en gång, det hörde man. När mot datet talare uppträdde, skreks: proposition! Ja, här vill man ha proposition och proposition, gu h. h, men det lär komma att dröja det, då så många anse sig vara hemmastadda i den här frågan. Prosten Moberger, ståndets störste rolighetsmakare, bjöd till att vara så kort som möjligt, och som vanligt framkallade den högvördige Kalmariten ett godt skratt der han med sin ulliga peruk, bredbent och med olldeles rasande för korta inexpressibles stod på gången — d. v. 8. den öppna platsen på sidan af stolraderna — och talade. — I borgareståndet hördes flera goda anföranden, för Norum-linien isynnerhet. Rörande debatten i bondeståndet känner jag intet. Den bekante representanten hr Carry Treffonberg var i Lördags afton föremål för en kolossal drift på riddarhuset. Hr landssekreteraren har haft en gemen etur mod sina många motionor vid denna riksdag — Ekonomiatskottet och äfven Lagutskottet ha afstyrkt nästan hvarenda en. I Lördags afton förevar hans motion om begagnande af gnillotine vid afrättningar. Hr Troffenberg begärde orået, förde fingrarne ett par gånger genom sin rika, svarta chevelyr, så att denna blef dugtigt uppfriserad, vred sina knäfvelbårar ett par slag och börjado derefter ett högst kostligt föredrag till försvar för sin motion, som redan var af tre stånd förkastad. Man vet ej rätt hvad man skall tro om hr T., när han drar till i den tonarten, densamma som khan tog upp då han väckte denna motion, och hvarom jag då tillskref er några ord. Han väsnades och gestikulerade och uttomde sig i de dråpligaste loford öfver Frankrike, den förfinade smakens och skönhetssinnets hemland, som uppfunnit denna pålitiiga guillotine, som aldrig gjort några misshugg, han beskref otympligheten af den hos oss begagnade bilan — allt med sådan noggrannhet i rysvärda detaljer, att man kunnat tro det hr T. under någon vakans i Westorås län sjelf varit exekutor. Så myeTet arbeto fordrado belöning, tyckte förmodligen några gyckelmakare, saken är afgjord i de andra stånden, hvarsöre ej låta vännen Carry segra en gång åtminstone. Sagdt och gjordt! Man gaf sina röster åt motionen, och se denna segrade — 27 mot 26. Redan innan utgången var officielt bekant fick den öfverlycklige hr T. mottsga gratulationer öfver utgången: Gratulerar, fallbilan föll icke, du är räddad, o. s. v. Men hvem målar de äldres i ståndet öfvorraskning, då resultatet officielt bekantgjordes och hr T. i högtrafvande ordalag tackade ståndet för denna utgång. Ja, jag väntade att hr T. i öfvermåttet af segerglädjen skulle föreslå, att de andra stånden skulla inbjudas att deltaga i beslutet. Så skedde dock ej, men en mängd af ståndets ledamöter uppstego och nedlade gin reservation mot beslutet, afböjande herr T:s tacksamhetsförklaring i ganska hvassa ord. Hr T. tros med det första bego sig hem igen och bäst vore det, så undvek han dylikt skämt, som dock, det måsto man medge, är opassande i en parlamentarisk församling. — Jag kunde ha åtskilligt att förmäla från debatten rörande grekiska språkets valfrihet vid elementarläroverken, men jag har redan sysselsatt mig tillräckligt med riksdagsaffärer. För fomtionde gången uppfördes i Lördags på dramatiska teatern inför en lika talrik publik som vanligt Offenbachs ,Sköna Hejeng. En sådan framgång för ett sådant stycke är sannerligen ej hedrande för vår publilg, och icke har kgl. teaterns direktion heller ÅStor heder deraf, men för ,medelrecetten Å hvad gör man icke för den! , Sköna Helena ed hvarje representation blifVit ind generad i attityder, och ni kan tänka er ett hon skall ha i det hänseendet hunnit colmen vid femtionde representationen. I Lördags sjöng fru Strandberg nya kupletter med anledning af dagens betydelse, alldeles såsom det brukas med hr Kalischs m. fl. Lokal-Posse på secondtoatrarno i Berlin. Hon fick också ett engagementskontrakt på 5 år å 4,000 rdr — allt för de bidrag hon lemnat till medelrecetten, ty den är dock hufvadsak, smakens goda riktning en bisak, så förefaller det åtminstone. Hr Sandstedt är återställd efter sitt armbrott, så att nu kunna vi vänta en hel serie igen af Helenarepresentationer — publiken är förtjust i dessa uppvisningar, dem men har svårt att kalla testraliska i sann mening. — Den flitige hr Josephsson har skrifvit ett nytt drama, com uppföres i afton: Marsk Siigs döottrar, hvilket berbmmes mycket af personer, som fått läsa manuskriptet. — Rusets demon lyckades man genast i början krossa och någon återuppständelse är ej att befara. , Andersson, Pettersson och Lundström ba i stället stått upp igen, såsom jeg förutspådde. Nå, Prerost-Paradol, som kom in i franska akademien och det vid 29 års ålder! Men hvad har ni att göra med honom, hör jag er utropa. Åh, visst inte mycket, svarar jag, men dot kan ju intressera er att höra, stt den utmärkte fransko journalisten är gift med en svenska, en m:ll Morin från Stockholm, svägerska till en aktad slagtaremästare, bosatt här i staden. Det är minsann ej alla dagar det händer, att en svensk borgareflicka blir gift med en sf de Fyrtioåtta i franska akademien. Det varingenting annet jag ville säga rörande hr Påradol.