Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 3

loden blef enhälligt uppgilven; hufvudändanålet var, som jag tyckte mig finna, uppnåät senom sammanträffandet med Halbert, och let handlado na endast om att komma i säcerhet, hvarvid jag änna alltjomt sökto förebygga ett fiendtligt sammanträffande med inlianerna. Emedan Halberts inträssaude oj framkallade någon förändring i vår förra öfverenskommolse, så beslöt jag att under dagen ej företaga något, som hade kunnat förråda våra afsigter, men att deremot noga Observera fienden, fortfarande hopa bränomaterislier på öns södra sida och dervid utsöka såädana latta trädstammar, som föreföllo mig lämpliga till det af mig föreslagna ändamålet. Det skedde som jag anordnade, och balfva dagen hado ej äana förflutit, då låg ett mer än tillräckligt vedförråd på det bestämda stället, och bredvid de bland busksrne uppdragna farkosteraa voro så många störar och smala stammar sämmanhopade, att man deraf nästan kunde hafva slagit en smal brygga öfver till den andra stranden. Dorjemto hade jag i brist på linor låtit vammauvrida ett anta mjaka vidjor, så att vi endast behöfde en halftimma för att göra suffletten och kanoter flott, sammanbiade dem båda brygglikt ge nom en ställning, inskeppa personer och ef fekter samt derefter anträda färden utsöi strömmen. Jag förbehöll mig att bestämma tiden föj uppbrottet, ty emedan indianerna, efter hvec jag lätt upptäckt, förberedde ett anfall sanno likt redan under den kommande natten, si kundo man befara att deras med do djerina sto krigare bomannade slotte kunde intränt vid ön just vid samma tid som vi kanhänd stodo i begrepp att lemna den, Med spänning och ej utan oro omotsågo vi så