Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 3

som doltogo 1 den sista expeditionen, hysa OCT öfvertygelsen, att de med upphissningaoc nppvindningsapparater, som nu förfördig G kunna upptaga kabeln, så att den kan any ias för eu vy linie. Hrr Morgaa komp. a tramlagt det nya bolageta prospektus på börtädå och hr Pegbody är medlem af forvaltningsrådet. Bupuy, kompositör af Björneborgarnes marsch? I Westerås-tidningen Aros läses: .Ett hittills otryckt poem af Clas Herman Livijn förekommer i Söndags-Nisse, deri bland annat anspelas på Dupuys landsförvisning 1799, hvilken förmenas haft sin grund i några dennes yttranden om hertigen-regenten (Carl XIII). Härvid må några tvifvelsmål tillåtas. Clas Livija bar ej, oss veterligen, namnet Herm hvilket häntyder på förblandning med den lefvande Carl Herman Levin. Livijn var i slutet af år 1781 och blef först 1800 student i Lund. Han egde således då näppeligen den mognad, som poemet förutsätter. Dupuy landsförvisades för sin hyllning af Bonaparte, såsom synes af de verser, som afsjöngos vid hans afresa från Sverige, af hvilka en lyder så: Res att den frihetshjelte se, För prisandet af hvilkens ära Du dömdes brottslig och fick bära Upp harmen af despoterne. Dupuy hade bland annat i ett sällskap af Bonapartes beundrare utfört ,,Bonapartes marsch, troligen af honom sjelf komponerad. Gustaf Adolfs hat mot Bonaparte föranledde marschens offentliggörande under annat namn. Den blef sedan Svea lifregementes festmarsch och som sådan lår den blifvit upptagen af Björneborgarne. Omkring 1850 framdrogs sedan ur glömskan denna ,,Björneborgarnes marsch af framl. Conrad Grefve. Carl XIII hade med sin gemål i Aug. 1798 rest utrikes och hemkom ej än November 1799. Hans ingalanda d ska korrespondens under denna tid kan De la Gardieska arkivet. Han hatades och migstänktes sjelf som Jakobin af kungl. hofvet och hade der ej något inflytande. I hans hof fördes fritt språk. Då hertiginnan yttrade; Denne Bonaparte är då ett verkligt ris för moparkerna, invände Robert Rosen: , hvad äro då monarkerna, ers kungl. höghet? Hertigarre af Kendal. Emedan det är fråga om, att prins Krissian af Augustenborg skall blifva pär af England under titel bertig af Kendal, nämner en utländsk tidning dem, som förr hafva burit denna titel. Efter att Ivo de Taillebois af huset Anjou kom öfver med Wilhelm Eröfraren till England, blef de saxiske earlarne Edvins och Morcars syster Lucy förälskad i honom, och gevom äktenskap med henne fick han en del af.— Lancashire och den del af Westmoreland, som kallades ,,baroniet Kendale. Af brist på manliga arfvingar utdog baroniet 1334, men det sista skottet af denna gamla och ädla stam, en 18-årig flicka vid namn Emily Taillebois, dog för 3 å 4 år sedan vid 18 års ålder såsom — fattigbjon i Shrewsburys arbetshus. Henrik Y gjorde sin broder John till hertig af Bedford och earl af Kendal, och eft2r Johns död upphöjde kronan Henry Beaufort till hertig af Somerset och earl af Kendal. Efter dennes död gaf Henrik VI titeln till en utländning John, en son af Gaston de Foix, med hvilken den utdog. Den förste hertigen af Kendal var hertigens af York son Karl, som dog tidigt. Då Georg af Danmark förmäldes med prinsessan Anna, blet han utnämnd till hertig af Cumberland och earl af Kendal. Med denne utländings död utgick åter hertigskapet; men Georg II upphöjde sin mätress von Schulemberg till hertigivna af Kendal, efter hvars död ingen har haft titela. (Efter ,,Athenzeum). Danska Fxedrelandet tillägger: Ifall vi ej misstaga oss, så blef hertig Leopold at SachsenKoburg (sedermera konung Leopold af Belgien) år 1816, genom sitt giftermål med engelska prinsan Charlotte, hans första gemå!, hertig af Kendal. Tyska Nordoolsexpeditionen. Från Berlin ifves till ,, Weser-Zeitung: , Från tillfö ligt håll erfara vi till vår stora ledsnad att föga utsigt finnes att den preussiska regeringen skall understödja utförandet af nordpolsexpeditionen. Det omdöme, som professor Dove fällt med seende på den vinst, som i vetenskapligt de vore att förvänta af expeditionen, har så ofördelaktigt, att den kungliga rege ugen på grund af denna auktoritet afslagi hvarje deltagande i företaget. Om företaget k. komma till stånd eller ej, beror förnämlig derpå att det tyska folket och i synnerhet kustländerna boende fortfarande visa s ga intresse för saken, så att erforderli del kunna anskaffas. På alla håll är vara bortkastade. skapen skulle hafva af en ex; vore så få, som ofvannämda aul påskina. Fiske och jagt på en gång. tidningarne meddelad uppsats. från Skara stift, under rubrik , Fiske och j ång har påmint en inom Stora Kop än boende person om en nära nog dyll delse, till hvilken han sjelf varit ögonvitt hvarom han i bret till red. af Dalpilen bor som följer: yVid Långvinds bruk i Norra Helsingland, de? min far på den tiden var inspektor, fanns 1823 anstäld en bokhållare vid namn Muren, som var en väldig fiskare. En dag i Januari månad bestämde han sig för att draga not i en närbe h jag, då en tolfårig pilt, fick nöj Åtföljde af trenne karlar, som drogo fiskredskapen på kälkar, begåfvo vi oss åstad i gryningen. Komna ungefär en half mi från bruket kastades noten och fångsten blef ej obetydlig. Fisken, bestående af gäddor och ab rar, qvarlemnades på stället, medan vi aflägsnade oss ett par hundra famnar derifrån för att göra ett nytt varp. Under det att arbetet med upphuggningen af hålen pågick varsnade j som just icke synnerligen deltog häri, att något ovanligt försiggick bland den å isen qvarlemnade fisken, och på hvilken omständighet jag fästade mina följeslagares uppmärksamhet. Vi ärmade oss åter stället och fingo sigte på en räf, stäende midt i högen bland gäddor och aborrar. Vi försökte att genom ropande skrämma mickel på flykten, men till vår förundran rörde han sig icke ur fläcken. Då sprang Murån med sin isbill i handen fram till fisktjufven, som icke heller nu flydde undan, och slog honom till döds. Anledningen till det ovanliga i räfvens betcene blef nu ock tydligen utredd. Då han i igt att få sig ett godt mål begifvit sig in i skhögen, hade han klifvit öfver några större gäddor, hvarvid en af dessa huggit mickel b i de ömma delarne, hvilken oförutsedda omständighet gjorde honom oförmögen att praktisera — g från stället. — Äfven vi hade sålunda gjort fiske och jagt på en gång.