Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 3

med eu flod af bögljaåda, just icke särdeles valda uttryck, så skulie det hafva varit så tyst på den lilla jordskollan som i do dödas boningar. Äfven i Svartfötternas läger tycktes en djup, nattlig hvila herrska. Ingen rörde sig der; de små eldarne glimmado änna helt svagt och utynande, likasom hade do, hvilka omsvärdrifveden; tad mot en t min kulbössa. nbatis, hvars skarpa oraf mera värde för mig denna afton än tvenno bössor, satt bredvid mig, medaa Helberts jägare, på ungefär tiugo stegs afstånd från mig, hade utsträckt sig på marken tätt invid vattact, så att bang ögon befuano sig nästan jeunhögt med flodens yta, hvarigenom hau kande se desto längre utöfver vattenytan framför sig. Ea timma förflöt utan att den djupa tystnaden stördes sl något misstänkt Jjud. Natten var ljum och herrlig, och man kunde kuappt göra sig förtrogen mod den tanken ett menniakor sökto ömsesidiat tilhntetgör kvarandra i vild, obarmhertig strid under des mörker. I obeskriflig prakt hvälfde hiwlen sig öfver det vidsträckta landskapet. Milliarder gnistrande etjernor upplyste matt den ofro luftrymden; men nära jordytan var det mörkt, så mörkt att man på ringa afstånd ej mera kunde urskilja de särskilda hvremälens konturer. Trädgrapåeraa påsteänd-ae förelöllostörre, närmare och tätare, och helt underbara voro figarerna, som ds bildade med sina oregelbundna kontsrer mot den atligprenr dem Här tyckte man sig so YUa olefan