Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 3

—————7— er, bland hvilka några hollo sina långa, rörliga suablar hotfallt upplyftade, der åter öskerländska minaretor, hvilka lutade ofver it don ena sidan och hotade att störta omcull i hvarje ögonblick. Längre bort visade lis jättestora bergandar ur , Tason och en natt, hvilka hade förkroppsligats, och bredvid dessa resto sig fredliga höstackar och nalst förfallna lådor. Äfven ståtliga domer med runda kupoler höjde sig öfver den höga, ofta ofbratna svarta skogsmallen, och uddiga stäliningar, som bär erinrado om en ofallborIad byggnad, der om ett lindansareskjul eller m afrättsplats. Om ru en kraftig vindstöt hado sörsports, haru skulla ej då elefanterna hafva skakat sina snablar, afrättsplatsen sina ställningar, och domerna, minareterna, husen och höstacrarno hafva vacklat! Men laften förblef stilla och orörlig, och de mörka bizarra bilderna ycktes vara försänkta i en djup trollslumner; — utan fruktan lekto de muntra Jotannesmaskarne omkring dem, och efter dem, mandade af deras glans, följde tjockhnfrado vattfyn och smärta harkrankar, likasom ville lo uppföra ett det aldra nättaste söeri Mellan le gröna bladen. Mon ofta misstogo dessa små natisvärmare ig: de varseblefvo gnistorna från vår stock:id och det klara skenet, som afspeglade sig 4 underskont i de rastlösa vågorna, ochi en tankon att detta var alla Johaunesmakars slott, och att den bjert balysta negresen med sin glimmande brandstaf var alla ysmaskarg drottning, flögo do muntert in land de klara lågorna, för att i nästa ögonlick såsom fina askpartiklar blifva ett byte jr det första luftdrag. (Forts.)