Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1866, sida 3

son gå bort med, men när han ej velat detta, hade Holmberg anmodat Pehrsson, som åtagit sig uppdraget. Det ena brefvet var blått till fargen och liknade det som hr Dickson fått, avadan L:n trodde att det var samma bref. Handl. C. A. Åberg, som har sin för äljningskällare under ,, Hotel Royal, berättade, att i går f. m. mellan kl. 11—12 hade hr Dickson, jfölja at sin betjent, inkommit hos honom och frågat efter en fattig resande, som skulle finuns der och åt hvilken han hade ett bref att aflemna. Då Åberg ej hade sig någonting härom bekant, sade han äfven detta, hvarpå hr Dickson Jemnade ett bref med anmodan att Åberg måte tillställa det åt den person, som härmed kunde menas. Derpå infaun sig IIoImberg och intog en smörgås jemte öl. Straxt derefter kom Pehrsson, som Holmberg sade ha uträttat ett uppdrag åt honom, att aflemna bref till hr Grn och doktor Lundblad. Sedan infann sig spanande poliskonstapeln Andersson och frågade om bref aflemnatstill en fattig resande samt begärde att få tala vid Holmberg, som derefter följde med honom. Brefvet aflemnades sedermera till Andersson, då hr Dicksons betjent infunnit sig och medgifvit att det skulle tillställas honom. Tilläggande Åberg, att det troligen ej vore första gången Holmberg företagit dylikt försök, enär en person nu omtalat, att värdinnan å ,, Stadt Hamburg, fru Johansson, sistl. höst fårt ett bref, som troddes vara skrifvet ef honom och hvari begärdes 200 rdr, i annat fall skulle tiliställas åtal mot henne. Holmberg försäkrade, att han icke skrifvit nämnde bref, utan var det Herrman Lindqvist, som gjort det en afton, hvarefter han bjudit Tolmberg på supt, men om några penningar rankats tillfölje af denna skrifvelse, hade han ej bekant. Hr Dicksons ombud upplyste, att Holmberg lera gånger besökt hr Dickson och att han ervållit understöd af honom. Polismåst. uppmanade Holmberg att erkänna anningen och tillstå att han skrifvit brefvet ill hr Dickson, som då troligen ej ville yrka trängare ansvar å honom, hvarigenom han lätere kunde undslippa följderna af sitt dumma illtag och äfven komma på fri fot, men som lolmberg envist vidhöll att han ej vore skyldig rtill, blef han återförd till cel!en och målet ppsköts till den 27 dennes, då såväl åklag. om Holmberg skulle genom ir kallade vittaen i styrka hvad de hade att vidare i saken anöra, äfven åklag. beträffande Åbergs uppgift m det af honom omnämnda brefvet till värdinan å ,,Stadt Hamburg.