Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1866, sida 3

ApululIODÖ1 YLurg 1.MSSUÖN I NOIIÄU ATrlney) landtmätare. IIemmansegare. Med originalprotokollet lika lydanue, betyga Emil Erikson. C. A. Fritzberg. Rättegångsoch Polissaker. Poilskammaren. Såsom i gårdagens tidning omnämndes, ble förre handlanden Johan IIolmberg samma daf häktad på misetanka att ba tillsärifvit bruks patron James Dickson ett bref. hvari fordrade: att 2,000 rdr skulle aflemnas på anvisadt ställe i annat fall skulle husen å hr Dicksous landtegendom blifva jemnade med jorden. Vid förhör bärom i dag iuför poliskammaren dertill IIoISberg var instä!ld, upplästes det nämnda brefvet, som hade följande lydelse: .Herr Brukspatron Dickson. Om herrn inte vill se sitt vackra landställe Bildal blifva gämnadt med gorden inuan afton så gil en fattig resande 2,000 rår för att få något att börga sitt Handtvärk med i Köpenhamn lägg pänningarne i quvär som skall lämnas senast kl. tolf uti åbergs källare Sundbecks IIotol. Ödmjukast Fattigresande. den 19 Mars 1866. Å utanskriften stod: Herr Brukspatron Dickson Egenhändigt Min adress är Stat Hamburg. llolm erg, en äldre, fordom välbergad man, som i flera år egde hus och idkade handel vid Landsvägsgatan, men genom begifvenhet på spel kommit i fattiga omständigheter, företedde i fångdrägten en sorglig figur, helst man af hans sätt att bete sig och yttranden kunde skönja att hen var besynuerlig och virrig. Han förnekade att ba skrifvit brefvet till hr Dicison eller att ha lemnat det till den person, som tillställt hr Dickson skritvelsen. Angående denna sak afgaf han en lång berättelse, som skulle visa att han ej var den skyldige, men gora utvisade alldeies motsatsen. Den bär ddelade historien var, att då IIoImberg i örmiddag mellan kl. 9—10 befann sig i sin bostad nti Tallquistska huset vid Breda Vägen i Masthngget, hade en okånd karl, som tycktes vara en gesäll, ivkommit till honom och begärt att få köpa papper. Holmberg hade svarat, att han cj hade sådant, men att grarnen nästintill sålde dylika saker, hvarefter karlen aflägsnat sig. Sedan hade Ilolmberg inhemmat, att några fruntimmer, som bodde i Masthuggsbergen, gifvit karlen snvisning att gå till honom. Derpå begaf sig Holmberg till staden, der han tog ett rum på botell Stadt Hamburg, för att påföljande dagen afsase till Rydboholm. Han medhade tvenne bref, af hvi ka det ena var till hr J. O. Gråa och det anura till doktor Lundblad, hvilka skulle tillsändas dem, men gom ingen var tillhands å hotellet för att oflemna brefven, anmodade han en arbetskarl, som träffades på gården, stt gå bort med dem, Härvid såg Holmberg, att mannen, som varit bos honom på morgonen, stod i porten till hotellet och äfven gaf arbetskarler ett bref, som han troligen skulle aflemna för honom. Sedan budet återkommit, hade detta omtalat för Holmberg, som under tiden intsgit en smörgås och en half butelj öl i handl. Åbergs källare under hotel Royal, att fremlingen, som stått i porten, följt med honom och visst att hans bref skulle eflemnes i hr Dicksons hus, hvilket äfven skett, hvarefter budet sätt 50 öre för besväret. Arbetskarlen Börje Pehrsson, tom uträttat uppdraget stt aslemna brefvet till hr Dickson, torklarade att han ganska väl igenkände IIolmberg och att det icke varit någon annan än han som lemnat honom detta bref. Såsom Holmberg berättat, hade han träffet honom å gården till ,Stadt Iamburg, dervid Holmberg lemnat hovom trenne bref, af hvilka det ens, som var till hr Dickson, först skulle tillställas honom, hvaretter de andra bo aflemnas till hrr Grn och Lundblad, hvilket en skedde, för hvilket besvär P:n skulle få 25 öre, men desse erhölloicke, hvadan ran endast fick skörda förargelse ,för allt sitt spring. Holmberg påstod likväl att det varit den omnämnde gesällen, som lemnat brefvet till Pehrsson, hvilket han sade sig kunna styrka med 6 å 7 personer, hvaribland perukmakaren Svahn, landtmäterieseven D.ug, en charcuterist C Andersson m. fl. Dessutom vore han beredd att med ed fästa det han icke afsändt bretvet tili hr Dickson, utan att gesällen aflemnat ett sådant till Pehrsson. Härvid steg en af de vid förhöret närvarande åhorarne frem och sade sig heta C. An:iersson samt troligen vara den af Holmberg till vittne åberopade personen med samma namn, men att han icke hade sig det ripgaste bekant i saken. Holmberg tyckte detta vara besyanerligt, men trodde att tillräckligt med vittven nog skulle fionas att tillgå, då flera hundra personer passerade förbi å gatan. Pigan Charlo ta Andersson, i tjenst å ,, Stadt Hamburg, uppsaf att Holmberg ditkoumit i går f. m. och begärt att tå ett rum, äfvensom penna och bläck, hvilket erhöils. Ilon såg ho nom dervid inneha några bref, hvilka han försedde med utanskrift. Hon tyckte att det ena af brefven liknade det som ku företeddes och blifvit eflemnant till hr Dickson. Brefven lomnades till Pehrsson, som gick bort med dem, hvarför han skulle få 25 öre, som Holmberg sade att hon skulle få af honom, men hvilket ej skedde. Derefter aflägsnade sig Holmberg lerera återkon B eckslagarclärlingen Anders La ade varit på gården, då Holmberg ditkommit och haft trenne bref i handen, hvilka han bedt Lars