Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1866, sida 3

nn ——L— LV VA iRlandade ämnen. Hvad ett fogelbo är värdt. Den thäringska föreningea för djurens skyddande bar offentliggjort följande: ,, Käre landtman! din son nedtager af sjelfsvåld ett fogelbo, vare sig ett qvickstjert-, sparfeller någon annan af dessa små fogelarters bo — lika mycket om det innehåller ägg eller ungar. I hvartdera fallet räkna vi på hvarje bo fem ungar. Hvardera af dessa behöfver för sitt uppehälle dagligen omkring 50 st: larver och andra insekter, hvilka föräldrarne tillföra dem från grannskapet; alitså om dagen 250 stycken, Matningen räcker i medeltal fyra eller fem veckor — låt oss antaga 30 dagar, så åtgår till boets förplagning 7,500 stycken. Hvarje larv förtär dagligen sin egen vigt af blad och blommor; antagom att äfven larven behöfver föda sig i 30 dagar och dagligen uppäter endast en blomma, som skulle afgifvit en frukt, så förtär han inom 30 dagsr 30 fruktblommor, och hela sällskapet af 7,500 larver gör inom samma tid slut på 250,000 sådana blommor. Om din son hade lemnat fogelboet orördt, så skulle du och dina grannar fått skörda 225,000 äpplen, päron eller körsbär mera. Men om larven, såsom han ofta tager sig friheten att göra, uppäter 10, 20, 30 blommor på dagen, eller om, sedan bladen blifvit uppätna, båommorna ej mera hafva någon näring och, vissnade, bortfalla, — så framstår din och dina grarnars förlust såsom ännu vida större, och du kan då lätt boräkna — hvad ett fogelbo är värdt, Joråbäfalng. Från Paterno i Provinsen Catania på L ilien berättas om en märkvärdig naturföreteelse. Det tyckes som om Etnas sluttningar skulle stå i någon förbindel e med de vulkaniska företeelserna i den grekiska archipelagen, då marken vid Paterpo öppnade sig på flera ställen med stor våldsamhet och underjordiskt buller. Genom öppningarna framkom syrligt, grumligt och kokhett vatten, blandadt med gaser. Ett hem i vildmarken. Från Vestra Helsingland skrifver en korrespondent tiil GeflePosten: Uti något ärende hade en resande helt nyligen besökt L:s pastorats aflägsna s. k. finnskogar och der blitvit ögonvittne till ett elände, om korrespondenten vill hoppas sakaar motstycke inom vårt kära Gefleborgs län. Ehuru friåustötande berättelsen derom är, låter jag liksamme resande obehindradt tala: ,Jag hade, äger hen, i det :våraste väglag praktiserat mig med bäst och åkdon fram till en större by 3 mil från allmänna landsvägen, men då var det ej möjligt att komma längre med samma resetyg, emedan den så kallade vägen ej räckte längre än till byn; hvadan jag, för att upphinna målet för resan, måste försöka mig på skidor, ehuru till fösjd af min ovana dervid detta blef mindre behagligt; men i sällskap med tvenne .infödingar lyckades det mig att komma fram till et fäåbodeställe, mil från byn, der äfven ett litet torp var beläget. Vi voro naturligtvis i behof att hvila och sökte derföre upp en insång till famiijens bostad, samt inträda uti ett litet uselt fähus. Der möter oss en anblick af den mest upprörande beskaffenhet. De åtminstone då lefvende varelser der funnos bestodo af — 4 minderåriga barn och ett kokreatur; allas utseende vittnande om det djupaste elände. Barnen t. ex., hvaribland det äldsta, en 12-årig flicka, som nu ver den styrande i huset, var i anseende till kroppens beklädnad föga skyld af några påhängda fragmenter af förut utslitna trasor, hvilka ej kunde liknas vid något plagg; dernäst en gosse, som också var kostymerad i samma genre, men som tiil råga på sin olyckliga ställning äfven var utsatt för fallandesot och ryligen ,fa!lit så nära eldstaden, att han bränt sia ena fot rätt betydligt. D2 öfrige två yngre, kvaraf det yngsta endast 3 år, buro äfsin beklädnad eftor samma mode som de På tillfsågan huru de hade det, upplyste den 12-åriga flickan, soa tycktes ega fulit medvetande sf sin svå Kahet och dock tillik ide en ej endast kan påträ er, att deras moder, icke på ca lång tid vaIl sig i någon annan kogarne. Deras s. k. fader hade redan för lager sedan bortgått en mil derifråzu och vid sin 4 erlemnat blatt en alltför obetydlig del af hvad som fanas till uppebälle så för barnen som o ie hade att vårda, äfvensom g till bränsle. Nu var allt detta otillräckliga förråd till alla delar uttömdt. ke ett spår till väg fanns åt något ul i den djups anön, hvadan en tillflyktsort r de små på jutet vis var tänkbar, men flickan wr ännu icke modlös! Då vi fortsatte vår färd till ett annat torp, 112 fjerdivgsväg derifrån, var det hou som med bjelp af ett par skrala kidstumpar gjorde oss sällskap till nämnde rp, der hon blef undsatt med litet mjöl till åt sig och sina små syskon, samt några ån åt deras ko. Och liksom af en ödets ra dag, innan vi kommo, en okönd person anländt, hvilken, efter utseende och hans sät: att besvara mina frågor, föreföll mig rågot mystisk, men utaf uppenbart medlidande för de stackars barnen företagit sig att caffa dem litet ved till deras uppvärmande, då i hög grad ledo af både hunger och köld. Sedan jag vid sistnämnde torp lyckats invänta den oförsvarligt vårdslöse fadren och rvi-set mig om dennes snara hemkomst, begaf jag mig åter till den förr vämnda byna iger, hvarest bor en i allo måtto välbergad och — efter ortens sätt att räkna — förmö bonde, som är köttslig farbror till de oly a barnen jag yss beskrifvit, men är sjolf Farnlös. Jag vågade opåkallad göra mia uppvaktning hos honom i hans präktiga bostad, der han, lik en väldig löntagare med oberoendets sjelfförnöjelse målad på sitt anlete, satt på sitt vorma rum, och uppmanade honom med några vänliga, men från bjertats vllvar gående ord, att hyn, såsom närmast skyld ch bäst itillfällo, bord öjligen bispringa i k en och måhanda e brorebarnen. Derpå Ura liknåjdaste min ungeen full hänne vi bohla LES MN äslkan da ndö Vv m är mycket s 5s dem, utan upp gsen by bortåt si