Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1866, sida 3

klart, men i mitt hjorta herrskado mörk natt, och vågorass eutoniga, likt ett hånleende ljudande sorl väckte ett obeskrifligt sorgligt äterljuå i wilt iare. — 0, säg ett enda ord, fortfor den häftigt upprörda flickan vid min sida i klagande ton, — stör icke mitt själslugn genom er hemska tystnad; tro mig, ett så hårdt straff förtjenar jag ej. Återvinn er lugna öfverläggning, som jag så ofta har beundrat hos er, och ni skall, ni måste inso stt jag lika så litet gaf er något berättigadt skäl för den plötsliga förändringen i er sionegslämninog, som ert vänliga deltagande för rig verkligen ken hafva antagit en så allvarsara karaktor. Jag upptäckte under ert sträfva yttro ett hårdt pröfvadt, men likväl ej för verlden stolnadt hjerta, dla, monniskovänliga tänkesätt, och jag erbjöd er min hand som syster. Ni tog min hand, men utiyddo mitt förtroonde till er, jag säger mera, — min upprikvga tillgifvenhet falskt, omedan ni genom mångårig frånvaro bliivit frommande för den sarahällskrets dit vi ursprungligen hört och Bålunda såg i mig, som så oförväntadt korsade er lefuadsstig, någonting holt annat, någonting högra än hvad jeg i sjeliva verket i Ler att känna mig noggrannare, böåk tillsälle att komma i sällskep med endra af mit kön, och ni skall öfvertygas att jag icke är eller kan vara för er hvad ni kauske her trott eller hoppats. Ni har miss ått ert varma deltagande för mig, och det smärtar mig djupt att se min öppenhet, min systorliga tillgifvenhet för er misskänd till en sådan grad. — Förlåt mig, sade jag slutligen, selan jag åtor hade hemtat mig något efter det första slagot, och ett härdt slag var det för mig att se den mognare ålderns korta dröm, hvars förverkligande jag under de sista da