Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1866, sida 3

(msandtj. Något em fornsakor. Vid genomläsandet af en arkeologisk uppsats i N:o 52 af Handelsoch Sjöfartstidningen, hafva vi önskat framställa ett sörslag, som i sin mån skullo gagna fornforskningen samt rädda många saker från förgängelsen och glömskan, hvilka utan tviivel förtjenade ett bättre öde. Som bekant, finnes det i våra slesta landskyrkor gamla modilier, såsom bilder, vapen, ornamenter, målningar på trä, lomningar af dopfunter, predikstolar och dylikt, nedtagna och undangömda å mindre lämpliga förvaringsrum i klockstaplar. å kyrkovindar och tornrum, oftast sammanbopade i högar, liksom annat värdelöst skräp, åt hvars skyddando ingen egnar någon omtanka. Ofta hafva vi under resor i landsorten framställt önskan att få taga vara på sädane mobilier för musei räkning, och dervid fannit många beredvilliga att medgifva sådant, om do trodde sig ega rättighet dertill. En förordning, i syfte att jörsamlingarne skulle tillvarataga sådana fornsaker, har en gång blifvit utgifven i den välbetänkta afsigten att do icke må förstöras; men behandlade på ofvannämnda sätt vinnes dermed ingenting. Nu sedan musser börjat inrättas på åtskilliga ställen, för att samla och ändamålsenligt förvara de spridda lemningarne från en förslaten tid, värderika såväl i kultur-historiskt som antiqvariskt afseende, emedan åtskilligt stundom kan påträffas från medoltiden, och någongång ända från kristondomens införande i Sverge — nu är det tid att föroslå, det man från vedorbörando sökto utverka tillstånd att sådane fornsaker, hvilka egdo något värde, måtte af museer eller sornminnesföreningar få uppsamlas och ordnas på ändamålsenligt sätt. Vi anse ganska troligt att församlingarno, underrättade om afsigten med on sådan åtgärd, berodvilligt skulle lemna sådana bidrag; ty något hvarsthdes inse och erkänna do slosta att sådant, på hvilket våra förfäder nedlagt arbeto och kostnader, icke bör på dylikt sätt missvårdas och förstöras. För saker, hvilka, utom sitt historiska intresso, äfven egde metallvärde, borde församlingarne naturligtvis erhålla en mot det sednare svarando ersätining. — 9.